Mannen fyllde år förra veckan och han hade beställt oxfilé och hummer.
I affären gick jag och hostade upp lungorna nästan och kände mig totalt förvirrad. Jag var egentligen sjuk, hemma från jobbet, med en hemsk förkylning som slagit ut mig. Dock fyllde ju Mannen 40 och det gick liksom inte att ignorera trots feber, host och ont i öronen.
Blev redan där lite imponerad av mig själv då jag faktiskt kom hem med alla ingredienserna. Sedan började jobbet, 3 rätter som alla krävde ugn och vi har bara 1 styck. Hurra vad jag är bra. Tänka, tänka, tänka....planera, planera, planera.
Men det gick faktiskt.
Först gjorde jag en jättegod potatisgratäng med amssor av vitlök i ungen. När den var klar var det dags för att den helstekta oxfilén att ugnsbakas. När den var klar så skulle den lindas in i folie och då passade jag på att ugnsgratinera humrarna. En extra ordinär rödvinsås lyckades jag också få till.
Allt blev faktiskt mycket gott och jag är jättestolt över mig själv för jag är verkligen inte duktig i köket.
Tomas var jättenöjd med sin födelsedagsmiddag och det var bästa betyget jag kunde få.
Juna däremot lät sig inte lockas av matens härliga aromatiska dofter, hon hade beställt köttbullar dagen till ära. Kulinariskt va?
tisdag 14 december 2010
...och den där jävla bilbarnstolen
Har ni provat att få ner en michellingubbe i en bilbarnstol? Den helvetes ekvationen utsätts jag för flera gånger/ dag just nu.
I dag var det tredje gången som jag försökte köpa mig en framåtvänd bilbarnstol hos försäljarna. I dag fick jag ta mej sjutton nästan skämmas. Med Juna i handen, 2½ år gammal, står jag och rycker i en sån där framåtvänd bilbarnstol. Försäljaren tittar på mig med bestämd blick och säger:
-Fast deras nackar är inte utvecklade än för att klara en krock i en framåtvänd bilbarnstol.
-Men vad ska jag göra då? Ungen sitter ju som en märla och bältet räcker knappt till. Titta på henne hon ser ju ut som en michellingubbe med alla dessa kläder och hon väger faktiskt mer än 15 kg (15,3 för att vara exakt).
-Ja, som jag sa så är deras nack...
Där avbröt jag honom:
-Men det står från 4 år/ 15 kg menas inte det att även 2 åringar och 3 åringar som väger 15 kg kan åka i dessa.
-Men en 2 årings nacke klara inte av en krock i en framåtvänd bilbarnsstol!
Sedan tyckte jag mig kunna läsa hans tankar:
-Kärring, fattar du inte vad jag säger eller vill du ta död på ungen.
Nej, inte direkt va men jag har ingen lust längre att spänna fast en unge med klaustrofobiska skrik pga. att hon inte längre kan rör sig i den där bakåtvända jävla bilbarnstolen.
Men jag kommer att stå ut tills hon är 4 år och eller när öronen är över kanten på bilbarnstolen. Jag kan väl iofs då vara en kindtand fattigare.
I dag var det tredje gången som jag försökte köpa mig en framåtvänd bilbarnstol hos försäljarna. I dag fick jag ta mej sjutton nästan skämmas. Med Juna i handen, 2½ år gammal, står jag och rycker i en sån där framåtvänd bilbarnstol. Försäljaren tittar på mig med bestämd blick och säger:
-Fast deras nackar är inte utvecklade än för att klara en krock i en framåtvänd bilbarnstol.
-Men vad ska jag göra då? Ungen sitter ju som en märla och bältet räcker knappt till. Titta på henne hon ser ju ut som en michellingubbe med alla dessa kläder och hon väger faktiskt mer än 15 kg (15,3 för att vara exakt).
-Ja, som jag sa så är deras nack...
Där avbröt jag honom:
-Men det står från 4 år/ 15 kg menas inte det att även 2 åringar och 3 åringar som väger 15 kg kan åka i dessa.
-Men en 2 årings nacke klara inte av en krock i en framåtvänd bilbarnsstol!
Sedan tyckte jag mig kunna läsa hans tankar:
-Kärring, fattar du inte vad jag säger eller vill du ta död på ungen.
Nej, inte direkt va men jag har ingen lust längre att spänna fast en unge med klaustrofobiska skrik pga. att hon inte längre kan rör sig i den där bakåtvända jävla bilbarnstolen.
Men jag kommer att stå ut tills hon är 4 år och eller när öronen är över kanten på bilbarnstolen. Jag kan väl iofs då vara en kindtand fattigare.
Skiiiitdålig mamma
Har haft lite brainstorming med en väninna i kväll samt rensat min egen fantasi på olika lösningar.
Till saken är att jag är inte direkt nöjd med min mammaroll som den ser ut just nu.
Har haft en ganska så krävande 2½ åring den sista tiden samt att jag av någon anledning inte har så mycket tålamod och den ekvationen blir inte alltid så bra va…
Till saken är att jag är inte direkt nöjd med min mammaroll som den ser ut just nu.
Har haft en ganska så krävande 2½ åring den sista tiden samt att jag av någon anledning inte har så mycket tålamod och den ekvationen blir inte alltid så bra va…
Så för att lätta mitt samvete lite här på bloggen så har jag skrikit på min underbara tjej, blivit arg för småsaker och faktiskt tom. en gång inte svarat på hennes fråga för jag känt mig så förbannat irriterad.
Påklädningen inför öppning av ytterdörren, till detta svinkalla vinterlandskap, har varit hur jobbig som helst. Prova själva att klä på en helt ovillig spagetti, underställ, raggsockor, vantar,halsduk, mössa, termobyxor, jacka samt skor och i den ordningen också för…glömmer jag vantarna så måste jag ta av jackan igen och tar jag av jackan så följer halsduken med…
Lägg då också till att du har bråttom till dagmamman som alltid står och väntar på er.
Jag ber 10 gånger om att ungen ska stå upp och hjälpa till, hålla emot osv men det är som att prata med en vägg, tillslut ryker det ur öronen på mig och psykbrytet är inte långt borta. Jag biter ihop så att jag nästan känner kindtänderna stasa sig men så helt plötsligt hör jag någon skrika:
-MEN STÅ UPP!!!
Jag kunde inte hålla det inom mig, det bara slapp ur mig och så sitter där en ledsen liten tjej som absolut inte gillar när mamman blir arg och så måste jag be om ursäkt och pussas jättemånga gånger innan vi skiljs åt utanför dagmamman som står och väntar på oss och då även väntar på att vi ska pussas klart.
Sedan känns det så där himla dåligt hela dagen.
Lägg då också till att du har bråttom till dagmamman som alltid står och väntar på er.
Jag ber 10 gånger om att ungen ska stå upp och hjälpa till, hålla emot osv men det är som att prata med en vägg, tillslut ryker det ur öronen på mig och psykbrytet är inte långt borta. Jag biter ihop så att jag nästan känner kindtänderna stasa sig men så helt plötsligt hör jag någon skrika:
-MEN STÅ UPP!!!
Jag kunde inte hålla det inom mig, det bara slapp ur mig och så sitter där en ledsen liten tjej som absolut inte gillar när mamman blir arg och så måste jag be om ursäkt och pussas jättemånga gånger innan vi skiljs åt utanför dagmamman som står och väntar på oss och då även väntar på att vi ska pussas klart.
Sedan känns det så där himla dåligt hela dagen.
onsdag 17 november 2010
Moral
Har du ställt dig frågan varför en del vuxna i vår omgivning har mer moral än andra? Visst känns besvikelsen stor när man helt plötsligt märker att en vän kanske inte alls har den höga moral man själv har?
Moral och etik handlar för mig om att inte ljuga, att inte stjäla, att stå upp för mindre lyckligt lottade människor, att respektera andra i vår omgivning och att faktiskt stå för den man själv är. Att inte ”bli” någon annan pga. att umgänget en dag ser annorlunda ut. Att tro på det man gör och där inte göra på ett annat sätt när andra ser på. Självklart handlar moral och etik om mycket mer, att vara snäll mot djur och känna empati i viss mån men jag har valt att tänka på de första exemplen som jag tycker vuxna ibland brister i.
En väninna och jag satt och diskuterade om just moral och varför det är så viktigt att ha det. Vi upplever båda två att det har med uppfostran att göra och vi har båda två valt män som också har hög moral. Ens egen moral blir en slags grundvärdering som betyder väldigt mycket för mig i val av partner. Som tonåring var det svårt för mig att vara tillsammans med killar som saknade de moraliska grundvärderingar jag själv hade.
Så jag funderar vidare på hur jag ska få min dotter att anamma samma grundläggande moraliska värderingar. Här tror jag att det allra viktigaste är att se till att hon tar sig tid att tyda omgivningens reaktioner på hennes handlande. Att jag som förälder ser till att hon tar sig den tiden, förklarar för henne hur och varför omgivningen reagerar som de gör. Att faktiskt se till att efter ett misslyckande alltid visa rätt beteende. Att lära henne att säga förlåt och mena det. Att säga det med eftertanke och göra henne uppmärksam på hur det känns för både henne själv men också för den andra, som blev utsatt.
Moral och etik handlar för mig om att inte ljuga, att inte stjäla, att stå upp för mindre lyckligt lottade människor, att respektera andra i vår omgivning och att faktiskt stå för den man själv är. Att inte ”bli” någon annan pga. att umgänget en dag ser annorlunda ut. Att tro på det man gör och där inte göra på ett annat sätt när andra ser på. Självklart handlar moral och etik om mycket mer, att vara snäll mot djur och känna empati i viss mån men jag har valt att tänka på de första exemplen som jag tycker vuxna ibland brister i.
En väninna och jag satt och diskuterade om just moral och varför det är så viktigt att ha det. Vi upplever båda två att det har med uppfostran att göra och vi har båda två valt män som också har hög moral. Ens egen moral blir en slags grundvärdering som betyder väldigt mycket för mig i val av partner. Som tonåring var det svårt för mig att vara tillsammans med killar som saknade de moraliska grundvärderingar jag själv hade.
Så jag funderar vidare på hur jag ska få min dotter att anamma samma grundläggande moraliska värderingar. Här tror jag att det allra viktigaste är att se till att hon tar sig tid att tyda omgivningens reaktioner på hennes handlande. Att jag som förälder ser till att hon tar sig den tiden, förklarar för henne hur och varför omgivningen reagerar som de gör. Att faktiskt se till att efter ett misslyckande alltid visa rätt beteende. Att lära henne att säga förlåt och mena det. Att säga det med eftertanke och göra henne uppmärksam på hur det känns för både henne själv men också för den andra, som blev utsatt.
Jag glömmer aldrig när jag hade stulit en studsboll på konsum när jag var 9 år. Jag berättade det var för mamma samma dag, inte att jag snott den men att jag ”typ fått den”. Min klipska mamma, lät sig inte luras, utan ställde en del ledande frågor som resulterade i att sanningen kom fram. Stölden var ett faktum! Jag tvingades att gå tillbaka till konsum och be om ursäkt och lämna tillbaka studsbollen. Hur mycket jag än bad henne om ursäkt och hur många gånger jag än lovade att aldrig göra om det, så slapp jag inte att gå och lämna tillbaka bollen.
En annan gång som 16-åring snart på väg till Gotland med en kompis, hittade mamma en väska i min garderob full med flera flaskor Marinella (stark vin). De tvingades jag och min kompis själva stå och hälla ut i slasken. Kompisen grät nästan och tog sig en slurk av det rinnande vinet i slasken när mamma tittade bort.
Att vi sedan i stället drack hembränt på den resan, är den annan historia;)
Men det svåraste av allt måste ändå vara att lära mitt barn att vara nöjd med den hon är, att hon aldrig behöver vara någon annan. Att älska sig själv med en härlig självkänsla.
En annan gång som 16-åring snart på väg till Gotland med en kompis, hittade mamma en väska i min garderob full med flera flaskor Marinella (stark vin). De tvingades jag och min kompis själva stå och hälla ut i slasken. Kompisen grät nästan och tog sig en slurk av det rinnande vinet i slasken när mamma tittade bort.
Att vi sedan i stället drack hembränt på den resan, är den annan historia;)
Men det svåraste av allt måste ändå vara att lära mitt barn att vara nöjd med den hon är, att hon aldrig behöver vara någon annan. Att älska sig själv med en härlig självkänsla.
torsdag 21 oktober 2010
Kärlek
Jag har länge ignorerat min dotters känslor för en viss man. Hon var mycket ung när känslorna för denna man började spira, eller rättare sagt brinna. Det var kärlek vid första ögonkastet!Min uppfattning om att det var en för stor åldersskillnad dem emellan tog dottern ingen notis om.
Dagligen pratas det om honom, det tjatas om dater hit och dit. jag får skjutsa och sitta som nått förbaskat förkläde vid varje date.
Jag trodde ett tag att hon skulle glömma den här speciella mannen när hon fick lite andra av det manliga könet omkring sig. Av någon anledning så tyckte jag att en jämnårig från hennes egen års-kull kunde väl passa bättre och jag trodde att Benjamin skulle bredda den här äldre mannen. Men inte då...Benjamin var bara en liten oskyldig flört. Han var bara ett litet tidsfördriv och ganska snart visade Juna att känslorna för Benjamin inte gick att jämföra med den djupa förälskelse hon kände för mannen i hennes liv.
Mannen heter Gösta Trolle och är 5½ år gammal.En underbar liten kille med glimten i ögat och med ett varmt stort hjärta. Han är snäll, omtänksam och otroligt generös. En bättre kille kunde Juna inte ha valt. Snygg är han också, Juna har redan nu utvecklat en intressant och bra smak.
Trodde inte att 1½ åringar kunde bli kära men tydligen så kan de det;) Det har aldrig funnits någon annan för Juna och nu vid 2½ år är framtidsplanerna långt skridna. I kväll bestämdes det att de båda ska öppna en djur-park här i Sverige, där de ska all världens djur, både farliga och snälla samt att mammorna Anna och Anna ska f gå in gratis men med stämpel på händerna:)
De två gullisarna har redan mycket gemensamt och är faktiskt mycket lika i en hel del...undra hur detta kommer att utvecklas???
Ska fotografera kärleken nästa gång jag sitter "förkläde". Det är nämligen en hel del kramar och kli på ryggen och mys...
Dagligen pratas det om honom, det tjatas om dater hit och dit. jag får skjutsa och sitta som nått förbaskat förkläde vid varje date.
Jag trodde ett tag att hon skulle glömma den här speciella mannen när hon fick lite andra av det manliga könet omkring sig. Av någon anledning så tyckte jag att en jämnårig från hennes egen års-kull kunde väl passa bättre och jag trodde att Benjamin skulle bredda den här äldre mannen. Men inte då...Benjamin var bara en liten oskyldig flört. Han var bara ett litet tidsfördriv och ganska snart visade Juna att känslorna för Benjamin inte gick att jämföra med den djupa förälskelse hon kände för mannen i hennes liv.
Mannen heter Gösta Trolle och är 5½ år gammal.En underbar liten kille med glimten i ögat och med ett varmt stort hjärta. Han är snäll, omtänksam och otroligt generös. En bättre kille kunde Juna inte ha valt. Snygg är han också, Juna har redan nu utvecklat en intressant och bra smak.
Trodde inte att 1½ åringar kunde bli kära men tydligen så kan de det;) Det har aldrig funnits någon annan för Juna och nu vid 2½ år är framtidsplanerna långt skridna. I kväll bestämdes det att de båda ska öppna en djur-park här i Sverige, där de ska all världens djur, både farliga och snälla samt att mammorna Anna och Anna ska f gå in gratis men med stämpel på händerna:)
De två gullisarna har redan mycket gemensamt och är faktiskt mycket lika i en hel del...undra hur detta kommer att utvecklas???
Ska fotografera kärleken nästa gång jag sitter "förkläde". Det är nämligen en hel del kramar och kli på ryggen och mys...
söndag 17 oktober 2010
Stress på förskolan
Sista tiden har jag läst på en del om barn och stress mest för att vår egen prinsessa visar en del sådana tendenser. Hon visar att hon utsätts för viss stress och för att minska den så ser hon själv till att ge sig endorfin kickar.
Vad är det då hon är stressad över? Vi har fått hjälp av en barnpsykolog som har lyssnat på mig och Tomas och våra berättelser kring Juna om hur hon lever i dag och om hennes uppväxt.
Denna kvinna är väldigt professionell och förstod under vårt första samtal att Juna är stressad över sin tillvaro på förskolan. Visserligen är det inte ovanligt i den tid vi lever i, där förskolorna har STORA barngrupper med för lite personal. Enligt psykologen är det tyvärr mer vanligt att barn känner stress av dessa situationer. Men många föräldrar ser inte att deras barn är stressade. Det kan visa sig som överaktivitet, ilska, aggressioner, bitande på naglar, sömnsvårigheter, apati och självdestruktiva handlingar. De flesta normala barn visar heller inte stora personlighetsförändringar och kanske också bara EN av dessa ovanstående exempel. Det är då mycket lätt att tro att det är en ”fas” av trots som barnet kommit går igenom.
Lättast att klara av stress har barn som har bra kontakt med sitt känsloliv och som känner när de måste tanka närhet och kel av vuxna. Därför höjde jag på ögonbrynen när jag insåg att Juna känner stress för hon har mycket bra kontakt med sitt känsloliv och älskar att gosa och kramas hud mot hud. Men självklart är det också ärftligt hur pass väl utrustad man är för att klara stress. Kan inte påstå att jag har en speciellt bra rustning för det.
Hur är då tillvaron på förskolan?
De är 16 2-åringar på 2½ personal och enligt psykologen ger det alldeles för lite vuxenkontakt. 2-åringar är så små att de kan få det svårt att klara av detta på ett bra sätt. Jag ser själv att barngruppen Juna går med skulle behöva mycket mer struktur och vuxentäthet.
Så vi har nu valt att Juna ska få börja i ett ”familjedaghem”, dagmamma alltså. Där barngruppen är liten och där hon alltid har möjlighet till vuxenkontakt. Där det finns en person som ser Juna hela dagen och som ser vårt barn som den individ hon är.
Vi hoppas självklart också att Juna får slippa de flesta av alla dessa förkylningsinfektioner.
Det känns också tråkigt och sorgligt att behöva lämna Dalstugans förskola och avdelningen Tärnan, där Juna har kompisar och där hon känner personalen. Separationer är aldrig roliga och kan vara riktigt jobbiga för små barn. Vi har sedan i fredags börjat att prata med Juna om det och hon tar in en del för i morse sa hon:
-Jag åka till Malle (dagmammans smeknamn) och du mamma ska vara med en stund. Sen du åka arbeta.
Ja, det är med vemod vi bryter upp från förskolan men det känns som om det är ett måste.
Vi har självklart även tagit vid andra åtgärder mot stressen. Såsom att göra saker med Juna, mer än vad vi gjort tidigare. Det var också tips vi fick från psykologen, att göra saker ihop såsom att baka, spela spel, måla, bygga pärlplattor och pärlhalsband m.m. Ofta förut hat vi setat med en stund för att sedan avlägsna oss. I dag är vi en del av aktiviteten och det hjälper henne att vara i aktiviteten längre och ibland tom. göra klart något. Vi ger massage och smek flera gånger om dagen och ser till att hon får motion varje dag.
Så i dag har hela familjen bakat bullar och tagit en skogspromenad.
Vi passade på att strö ut Baxnas aska där vid den gamla tallen, där vi spred ut Inez aska så nu är de två så förenade som de kan bli.
Blommor la vi vid tallen och så sjöng vi lite för Baxna och Juna avslutade med att sjunga såhär för Baxna:
- Baxna, Baxna du är död och kommer aldrig mera hem. Baxna, Baxna och Ella du är död i himlen där är min ballong.
Tomas och jag stod och gapade samtidigt som vi skrattade inombords, vilken klok liten unge vi har. Kanske inte det där med Ella men hon filosoferar och tänker och bildar egna slutsatser. Enormt roligt och intressant att lyssna på.
Ja, nu håller vi tummarna för Junas start hos dagmamman, hon börjar redan nästa måndag.
Nu är det dags att provsmaka en nybakad bulle…sluurp.
måndag 4 oktober 2010
Kärlek
Tack vare snälla kollegor, som gjorde så att jag kunde sluta tidigare i fredags, så åkte vi in till huvudstaden redan på fredagkväll. Min kära mamma och Johan kom ut till oss på Värmdö för att ta hand om Juna och hundar.
Så Tomas och jag lånade deras lägenhet på södermalm. Vi började vår helg med varsitt glas champagne och ett besök på en grekisk restaurang med kolgrillad sovlaki. Efter en lång vecka med långa arbetsdar och halsinfektioner så stöp vi i säng tidigt.
Lördagmorgon åt vi frukost på Rivals Café. Nybakad scones, kokta ägg, nypressad juice, roibos te och vi satt ute i den friska höstluften mitt i staden som höll på att vakna efter en lång fredagnatt.
Sedan bar det av till P.O.P för att inhandla ny garderob till dottern och för en gångs skull tyckte Tomas att det var ok att gå och kolla i affärer.
Lunch på stan och sedan en snabb dusch och ännu lite champagne (fördrink) innan det bar av till Hambuger Börs och "Joe Labero".
Vilken Show...vilket drag, vilken humor och vilka häftiga magiska trick. Jag är verkligen imponerad av honom och det trodde jag inte att jag skulle bli. Jag är annars ganska kritisk och svårflörtad men jag säger bara Joe, vilken man, han är min nya idol, näst efter Tomas :)
På söndagen längtade vi lite hem till Värmdö så vi bestämde oss för att bruncha på Café Tornhuset i Gustavsberg. Vi hann även med en svamppromenad som resulterade i en halv kasse trattisar. Mitt där i skogen nästan hemma, började längtan efter prinsessan göra sig påmind.
Prinsessan som haft det hur bra som helst med mormor och Oa. Hon har den senaste tiden varit mycket intresserad av att bygga med lego, duplo och hon bygger höga fina torn och är jätte stolt över sin arkitektur. Det här tornet hade hon byggt medans vi var borta.
Världens varmaste tack till min mamma och Johan för att ni tar så bra hand om Juna och hundar så att vi kan slappna av och bara vara med varandra.
Tomas och jag hade det jättetrevligt den här helgen, vi har pratat mycket om ditten och datten och vi har skrattat åt en massa tokigheter. Vi behövde verkligen det här, att få vara bara Tomas & Anna med varandra en helg. Massor av KRAMAR till er!
Nu ser vi fram emot november när vi ska på SPA med Towe och Jerker.
lördag 2 oktober 2010
Lite allvar
Har den senaste tiden undrat vad som händer...
Är vi så upptagna nu för tiden att vi kommunicerar bäst via sms och/eller mail?
Vad har hänt med det hederliga gamla telefon samtalet? Eller att mötas och se varandra? Hur gjorde vi förr?
Dessa kedjemail som bedyrar att jag är en av dina bästa vänner och ber mig stanna upp för att skicka detta mail vidare till alla de jag älskar. Det är tydligen så vi ska se det nu...Vi vet att vi är omtyckta, älskade av våra vänner när vi får kedjemail från dem.
Eller alla dessa applikationer på facebook, "björnkramar", "bästavän kramar" och annat meningslöst, de ska tydligen också bedyra vänskap och kärlek.
Nej, jag har tänkt till och vill inte vara med i detta stressade ekorr-hjul, att spara tid och bara sms:a mina vänner passar inte mig. Så vill ni ha kontakt med mig så får ni väldigt gärna i allafall ha tiden att slå mitt nummer på era telefoners tangenter eller ännu bättre se till att vi kan ses.
Är vi så upptagna nu för tiden att vi kommunicerar bäst via sms och/eller mail?
Vad har hänt med det hederliga gamla telefon samtalet? Eller att mötas och se varandra? Hur gjorde vi förr?
Dessa kedjemail som bedyrar att jag är en av dina bästa vänner och ber mig stanna upp för att skicka detta mail vidare till alla de jag älskar. Det är tydligen så vi ska se det nu...Vi vet att vi är omtyckta, älskade av våra vänner när vi får kedjemail från dem.
Eller alla dessa applikationer på facebook, "björnkramar", "bästavän kramar" och annat meningslöst, de ska tydligen också bedyra vänskap och kärlek.
Nej, jag har tänkt till och vill inte vara med i detta stressade ekorr-hjul, att spara tid och bara sms:a mina vänner passar inte mig. Så vill ni ha kontakt med mig så får ni väldigt gärna i allafall ha tiden att slå mitt nummer på era telefoners tangenter eller ännu bättre se till att vi kan ses.
söndag 26 september 2010
Jeff & lite LYX
Somnade 21:00 vaknade 02:40 till en film som hette ”Fearless”. Eftersom huvudrolls innehavaren var Jeff Bridges ”The one and only” piggnade jag till ordentligt. Så där jag satt jag mitt i natten med bara Jeff som sällskap. Underbart…jag bara njöt och vilken bar film, hur har jag kunnat missa den? Trodde jag sett allt som Jeff deltagit iJ
Nu väntar jobb-dag fast vi skulle kunna varit på Rhodos…hm hur gör man det bästa av den situationen? Kanske går med bikini på de leriga skogstigarna på hundpromenaderna med en pina colada i handen, den som jag inte håller kopplena i då ra?
På fredag åker jag och Tomas i alla fall in till City och gör den osäker i 2 dygn.
Så har vi bestämt att åka med Towe och Jerker till Sandhamn i November, till deras SPA. Lite lyx måste vi unna oss nu så att vi inte deppar ihop.
Så har vi bestämt att åka med Towe och Jerker till Sandhamn i November, till deras SPA. Lite lyx måste vi unna oss nu så att vi inte deppar ihop.
lördag 25 september 2010
Antiklimax
Vad är väl en vecka på Rhodos på ett mycket fint hotell, 27 grader varmt, underbara vänner, god mat och underbart hav när man kan gå i skogen och plocka höstkantareller???
Jo, tyvärr vi får stanna hemma…Juna har vätska bakom båda trumhinnorna så läkaren avrådde att flyga med henne nu. Men vilket antiklimax, jag gråter en skvätt.
Trodde faktiskt att jag skulle ta det här mycket bra men jag känner mig total deppig.
Väskor och allt var packat, pass var färdiga att hämta, nya sommarklänningar inköpta både till mig och prinsessan, allt var tvättat, städerskan hade städat så att det skulle vara fint när vi kom hem, ja det mesta var klart. Mannen skulle tom. klippa sig, vilket inte har skett på flertalet månader.
Jo, tyvärr vi får stanna hemma…Juna har vätska bakom båda trumhinnorna så läkaren avrådde att flyga med henne nu. Men vilket antiklimax, jag gråter en skvätt.
Trodde faktiskt att jag skulle ta det här mycket bra men jag känner mig total deppig.
Väskor och allt var packat, pass var färdiga att hämta, nya sommarklänningar inköpta både till mig och prinsessan, allt var tvättat, städerskan hade städat så att det skulle vara fint när vi kom hem, ja det mesta var klart. Mannen skulle tom. klippa sig, vilket inte har skett på flertalet månader.
Nu måste vi se till att göra något annat kul…förslag mottages tacksamt!
onsdag 22 september 2010
Mjölk vs champagne
-Mamma, jag vill ha vin! Säger tvååringen med bestämdhet i rösten.
-Det hoppas jag inte, svarar jag och sedan drar jag i gång en lång förklaring om varför barn inte får dricka vin.
De som känner mig vet att jag är ingen storkonsument av vin eller annan alkoholhaltig dryck heller för den delen. Jag är ganska dyr i drift, dricker helst champagne och eftersom vi inte tillhör ”gräddan” så blir det inte speciellt ofta som jag är små-lullig pga. för mycket champagne.
Det är ingen skillnad på mousserande vin och champagne säger många…åh de skulle bara veta hur jag upplever den skillnaden. Champagnens bubblor är mindre och river och kittlar på ett helt annat sätt i halsen. Smaken är mer brödig och inte alls så söt som mousserande viner ofta är.
Om denna skillnad beror på "Méthode Champenoise" låter jag vara oskrivet. Faktum är att min kunskap om älsklings drycken är bristfällig.
Det blir i alla fall inte vin till dottern, inte ens champagne, det blir mjölk till middagen i kväll;)
-Det hoppas jag inte, svarar jag och sedan drar jag i gång en lång förklaring om varför barn inte får dricka vin.
De som känner mig vet att jag är ingen storkonsument av vin eller annan alkoholhaltig dryck heller för den delen. Jag är ganska dyr i drift, dricker helst champagne och eftersom vi inte tillhör ”gräddan” så blir det inte speciellt ofta som jag är små-lullig pga. för mycket champagne.
Det är ingen skillnad på mousserande vin och champagne säger många…åh de skulle bara veta hur jag upplever den skillnaden. Champagnens bubblor är mindre och river och kittlar på ett helt annat sätt i halsen. Smaken är mer brödig och inte alls så söt som mousserande viner ofta är.
Om denna skillnad beror på "Méthode Champenoise" låter jag vara oskrivet. Faktum är att min kunskap om älsklings drycken är bristfällig.
Det blir i alla fall inte vin till dottern, inte ens champagne, det blir mjölk till middagen i kväll;)
tisdag 21 september 2010
Jag är LAT
Återbesöket för Winka på Strömsholms Djurklinik blev väl inte direkt vad jag hoppats på.
Tyvärr hade ingen rörelseförbättring skett. Hon tar fortfarande inte ut steget med vänster framben och det visar sig nu att rehabiliteringen är mycket viktig för hennes tillfrisknande.
Ska nu erkänna en dålig sida hos mig…
Jag är inte mycket för sjukgymnastik, massage och stretching, jag har liksom aldrig trott på det. Trots att jag själv har problem med ryggen.
Men för Winkas skull så måste jag se till att övningarna, jag fått med mig hem, utförs. Jag är en lat människa som har hoppats på att medicinen skulle göra Winka frisk…FYYY på mig!
Tyvärr hade ingen rörelseförbättring skett. Hon tar fortfarande inte ut steget med vänster framben och det visar sig nu att rehabiliteringen är mycket viktig för hennes tillfrisknande.
Ska nu erkänna en dålig sida hos mig…
Jag är inte mycket för sjukgymnastik, massage och stretching, jag har liksom aldrig trott på det. Trots att jag själv har problem med ryggen.
Men för Winkas skull så måste jag se till att övningarna, jag fått med mig hem, utförs. Jag är en lat människa som har hoppats på att medicinen skulle göra Winka frisk…FYYY på mig!
Nu är det massage 2 ggr/ dag som gäller, stretching 4 ggr/dag, varma omslag 2 ggr/dag samt 2 treadmillpass i veckan.
Hm, vi som ska på semester till Rhodos…
Jag har underbara föräldrar som ställer upp och passar våra hundar men det är svårt att få de att sköta Winkas rehabilitering på ovanstående vis, en omöjlighet faktiskt.
Som den hundfanatiker jag är så var min första tanke att ställa in resan för att satsa på Winkas tillfrisknande men efter lite eftertanke och diskussion samt en härdsmälta mellan mig och mannen så insåg jag att det inte var någon bra lösning. När sedan resebyrån förklarade att avbeställningsskyddet inte innefattade sjuk hund, ja då var det bara att lägga ner. Jag får förlita mig på att min älskade mamma sköter en del av Winkas rehabilitering.
Så nu packas det och tvättas för på söndag drar vi till Rhodos…nice va?!
Hm, vi som ska på semester till Rhodos…
Jag har underbara föräldrar som ställer upp och passar våra hundar men det är svårt att få de att sköta Winkas rehabilitering på ovanstående vis, en omöjlighet faktiskt.
Som den hundfanatiker jag är så var min första tanke att ställa in resan för att satsa på Winkas tillfrisknande men efter lite eftertanke och diskussion samt en härdsmälta mellan mig och mannen så insåg jag att det inte var någon bra lösning. När sedan resebyrån förklarade att avbeställningsskyddet inte innefattade sjuk hund, ja då var det bara att lägga ner. Jag får förlita mig på att min älskade mamma sköter en del av Winkas rehabilitering.
Så nu packas det och tvättas för på söndag drar vi till Rhodos…nice va?!
söndag 19 september 2010
TVÄRTEMOT och TID
Vilken bra helg jag haft. Jag känner mig jättenöjd över att bara ha fått vara med min ”unge”. Jag skriver ”bara” för att jag inte tillåtit något annat locka och pocka på min uppmärksamhet. Inga hundaktiviteter, inget vuxen-socialiserande, inget städande, inga egentliga måsten.
Det har känts fantastiskt underbart!
Lördagen umgicks vi med andra barn, där vi tillsammans gjorde lite enklare aktiviteter ihop, vilket var mycket uppskattat hos alla.
Det har känts fantastiskt underbart!
Lördagen umgicks vi med andra barn, där vi tillsammans gjorde lite enklare aktiviteter ihop, vilket var mycket uppskattat hos alla.
I helgen har jag tänkt mycket på vad det betyder att GE våra barn av VÅR tid. Jag har fastnat mycket i min egen barndom och självklart reflekterat över hur det var då.
Alla är vi mer eller mindre nöjda med våra föräldrars ombesörjning av oss och jag tror att det är otroligt viktigt att STANNA upp och tänka till så att vi ändrar bana när det inte känns 100% rätt. Hur många gånger har jag inte stannat upp och tänkt att: - Shit, också nu gör jag precis så som mamma gjorde med mig och jag minns att jag hatade det.
Med handen på hjärtat så upplevde jag min barndom som mycket ”upptagen”. Det var inte jag som var upptagen, nej det var mina föräldrar. De var alltid mycket upptagna med stora egna intressen, allt från husbygge, badminton till politiska engagemang. Jag var ju självklart med men det kändes liksom som om tiden var lånad. Jag fick stjäla till mig lite tid och uppmärksamhet. Det var otroligt sällan någon var medvetet närvarande.
Jag släpar i dag med Juna på div. hundpromenader fast hon tycker att det är ganska tråkigt men faktum är att jag har lagt ner en hel del av hunderiet just pga. att vi har fått Juna. Jag vill inte att hon ska släpas med på olika hundaktiviteter eller växa upp i valplådan med div. valpar.
Ja men hon tycker om hundar och valpar, har en del påpekat för mig. Ja, visst det gör hon MEN hon har inte valt att sitta och titta på dvd när mamma har valpköpare hemma på besök eller vara hos mormor varje helg för att det är korningar eller mh eller sakna mamma om kvällarna för att hon alltid tränar hund.
Jag vill ge av MIN tid till min dotter, jag vill att det är VÅR tid. Fortfarande så måste jag som alla föräldrar ha egentid men den tiden är och SKA vara bara en bråkdel av VÅR tid.
VÅR tid handlar inte om att hon har en massa aktiviteter som hon ska åka på, för då är det ju inte VÅR tid utan det är ju hennes tid. VÅR tid handlar om att vi gör saker ihop. Att vara medvetet närvarande med varandra. För många är det enkelt att få ihop det men för mig inte lika enkelt eftersom jag själv inte vuxit upp på det viset. Men det handlar om att vi lagar mat ihop, Juna är med och skär gurka och tomater och det har hon gjort sedan hon var 1½ år. Nu är hon lite äldre och får också röra i kastrullerna. Vi dansar mycket ihop, hon älskar att dansa (det gjorde faktiskt jag och min mamma också). Vi badar ihop (faktiskt ännu en sak som jag gjorde med mamma, det kanske inte var så dumt ändå;)), vi bygger lego, leker med dockor, bakar bullar, gör chokladbollar.
Faktum är att jag hatade att göra en del av de här sakerna. Jag kände mig bara stressad i början men jag kom på att det handlade om att jag egentligen var stressad över andra saker som jag ville göra eller som jag kände väntade på att få bli gjorda. Och återigen är det inte hennes problem, nej det är jag som får se till att inte ha så mycket på agendan helt enkelt. Japp, att vara en bra förälder tar tid, massor av tid. Och den tiden kan vara UNDERBAR om vi tillåter!
Vi måste fråga oss själva hur vi vill att våra barn ska minnas sin barndom.
Jag läste en mycket bra bok som jag lärde mig mycket av, TVÄRTEMOTBOKEN av Åsa Teiners och Anna Glas. Jag fick den faktiskt av min pappa när Juna fyllde år.
Länk: http://tvartemot.se/index2/wp-content/uploads/Mitt-i-maj-2010.pdf
Den går ut på att lära sig själv att vara lite mer fantasirik och slippa alla kamper som lätt uppstår mellan barn och deras föräldrar när vi kommer till tråkiga vardagssysslor.
Som förälder måste man ibland ta ett kliv ner från katedern och sluta med att vara så nitisk och sträng. Juna har numer börjat med att borsta tänderna i soffan liggandes, så att jag kommer åt. Och för ett tag sedan så bajsades det i pottan framför ”bollibompa”. Att våga ställa sig själv frågan: - Vad är viktigast? Att hon bajsar och borstar tänderna eller att vi hamnar i en kamp om vart hon ska göra det? Jag vill inte tvångsborsta tänderna på min Juna, jag vet barn som senare blivit livrädda för att gå till tandläkaren. Jag vill heller inte att hon ska få ont i magen för att hon håller sig för att hon hellre vill se ”bollibompa” än att gå och sätta sig på en tråkig toalett.
Jag undrar ibland vad vi föräldrar är så rädda för…tror vi att Juna i det här fallet kommer att ligga i soffan och borsta tänderna när hon är 20 eller ännu värre sitta på pottan framför ”idol” när hon är 15?
Jag är i alla fall inte ett dugg orolig *LER*.
I morgon hoppas jag att jag orkar skriva om min andra prinsessa Winki-Pinki, familjens livliga Flat-tik som just nu är så uttråkad att hon snudd på givit upp hoppet om livet. Hon är nämligen konvalescent efter en olycka där hon skadade bogen. Och i morgon ska vi till Strömsholms Djurklinik på återbesök.
Alla är vi mer eller mindre nöjda med våra föräldrars ombesörjning av oss och jag tror att det är otroligt viktigt att STANNA upp och tänka till så att vi ändrar bana när det inte känns 100% rätt. Hur många gånger har jag inte stannat upp och tänkt att: - Shit, också nu gör jag precis så som mamma gjorde med mig och jag minns att jag hatade det.
Med handen på hjärtat så upplevde jag min barndom som mycket ”upptagen”. Det var inte jag som var upptagen, nej det var mina föräldrar. De var alltid mycket upptagna med stora egna intressen, allt från husbygge, badminton till politiska engagemang. Jag var ju självklart med men det kändes liksom som om tiden var lånad. Jag fick stjäla till mig lite tid och uppmärksamhet. Det var otroligt sällan någon var medvetet närvarande.
Jag släpar i dag med Juna på div. hundpromenader fast hon tycker att det är ganska tråkigt men faktum är att jag har lagt ner en hel del av hunderiet just pga. att vi har fått Juna. Jag vill inte att hon ska släpas med på olika hundaktiviteter eller växa upp i valplådan med div. valpar.
Ja men hon tycker om hundar och valpar, har en del påpekat för mig. Ja, visst det gör hon MEN hon har inte valt att sitta och titta på dvd när mamma har valpköpare hemma på besök eller vara hos mormor varje helg för att det är korningar eller mh eller sakna mamma om kvällarna för att hon alltid tränar hund.
Jag vill ge av MIN tid till min dotter, jag vill att det är VÅR tid. Fortfarande så måste jag som alla föräldrar ha egentid men den tiden är och SKA vara bara en bråkdel av VÅR tid.
VÅR tid handlar inte om att hon har en massa aktiviteter som hon ska åka på, för då är det ju inte VÅR tid utan det är ju hennes tid. VÅR tid handlar om att vi gör saker ihop. Att vara medvetet närvarande med varandra. För många är det enkelt att få ihop det men för mig inte lika enkelt eftersom jag själv inte vuxit upp på det viset. Men det handlar om att vi lagar mat ihop, Juna är med och skär gurka och tomater och det har hon gjort sedan hon var 1½ år. Nu är hon lite äldre och får också röra i kastrullerna. Vi dansar mycket ihop, hon älskar att dansa (det gjorde faktiskt jag och min mamma också). Vi badar ihop (faktiskt ännu en sak som jag gjorde med mamma, det kanske inte var så dumt ändå;)), vi bygger lego, leker med dockor, bakar bullar, gör chokladbollar.
Faktum är att jag hatade att göra en del av de här sakerna. Jag kände mig bara stressad i början men jag kom på att det handlade om att jag egentligen var stressad över andra saker som jag ville göra eller som jag kände väntade på att få bli gjorda. Och återigen är det inte hennes problem, nej det är jag som får se till att inte ha så mycket på agendan helt enkelt. Japp, att vara en bra förälder tar tid, massor av tid. Och den tiden kan vara UNDERBAR om vi tillåter!
Vi måste fråga oss själva hur vi vill att våra barn ska minnas sin barndom.
Jag läste en mycket bra bok som jag lärde mig mycket av, TVÄRTEMOTBOKEN av Åsa Teiners och Anna Glas. Jag fick den faktiskt av min pappa när Juna fyllde år.
Länk: http://tvartemot.se/index2/wp-content/uploads/Mitt-i-maj-2010.pdf
Den går ut på att lära sig själv att vara lite mer fantasirik och slippa alla kamper som lätt uppstår mellan barn och deras föräldrar när vi kommer till tråkiga vardagssysslor.
Som förälder måste man ibland ta ett kliv ner från katedern och sluta med att vara så nitisk och sträng. Juna har numer börjat med att borsta tänderna i soffan liggandes, så att jag kommer åt. Och för ett tag sedan så bajsades det i pottan framför ”bollibompa”. Att våga ställa sig själv frågan: - Vad är viktigast? Att hon bajsar och borstar tänderna eller att vi hamnar i en kamp om vart hon ska göra det? Jag vill inte tvångsborsta tänderna på min Juna, jag vet barn som senare blivit livrädda för att gå till tandläkaren. Jag vill heller inte att hon ska få ont i magen för att hon håller sig för att hon hellre vill se ”bollibompa” än att gå och sätta sig på en tråkig toalett.
Jag undrar ibland vad vi föräldrar är så rädda för…tror vi att Juna i det här fallet kommer att ligga i soffan och borsta tänderna när hon är 20 eller ännu värre sitta på pottan framför ”idol” när hon är 15?
Jag är i alla fall inte ett dugg orolig *LER*.
I morgon hoppas jag att jag orkar skriva om min andra prinsessa Winki-Pinki, familjens livliga Flat-tik som just nu är så uttråkad att hon snudd på givit upp hoppet om livet. Hon är nämligen konvalescent efter en olycka där hon skadade bogen. Och i morgon ska vi till Strömsholms Djurklinik på återbesök.
Sov gott alla vänner!
fredag 17 september 2010
Kärlek och härdsmälta
Hela mitt hjärta, hela min kropp, hela min omgivning fylls av varm, pulserande kärlek för min älskade lilla dotter. Juna mitt allt, mitt livs kärlek.
Hur sött är det inte att vakna mitt i natten av en två-årings röst som säger:
-Mamma, jag äääälskar dig!
Helt underbart härligt och bränsle som jag kan leva på i flera veckor.
Lika underbart som ovan beskrivs, lika mardrömslikt kan en bil resa på 15 minuter bli.
På väg hem från vänner i går kväll fick jag uppleva en fullkomlig härdsmälta. Inget passade den 2-åriga damen. Radion fick inte vara på, jag fick inte sjunga, min hand skulle det hållas i fast ändå inte, sniglarrna fick inte krypa på vår grusgång, utebelysningen fick inte tändas. Jag hade så god lust att öppna bildörren, knäppa upp barnstolsbältet och skrika:
-Men för fan ta dig hem själv då, om det inte passar att åka i min bil!
Tänk vilka kontraster och vilka känslostormar dessa små älsklingar kan framkalla hos oss.
Det måste vara det som är tjusningen med föräldraskapet.
Hur sött är det inte att vakna mitt i natten av en två-årings röst som säger:
-Mamma, jag äääälskar dig!
Helt underbart härligt och bränsle som jag kan leva på i flera veckor.
Lika underbart som ovan beskrivs, lika mardrömslikt kan en bil resa på 15 minuter bli.
På väg hem från vänner i går kväll fick jag uppleva en fullkomlig härdsmälta. Inget passade den 2-åriga damen. Radion fick inte vara på, jag fick inte sjunga, min hand skulle det hållas i fast ändå inte, sniglarrna fick inte krypa på vår grusgång, utebelysningen fick inte tändas. Jag hade så god lust att öppna bildörren, knäppa upp barnstolsbältet och skrika:
-Men för fan ta dig hem själv då, om det inte passar att åka i min bil!
Tänk vilka kontraster och vilka känslostormar dessa små älsklingar kan framkalla hos oss.
Det måste vara det som är tjusningen med föräldraskapet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)