Jag - värsta kocken

Mannen fyllde år förra veckan och han hade beställt oxfilé och hummer.
I affären gick jag och hostade upp lungorna nästan och kände mig totalt förvirrad. Jag var egentligen sjuk, hemma från jobbet, med en hemsk förkylning som slagit ut mig. Dock fyllde ju Mannen 40 och det gick liksom inte att ignorera trots feber, host och ont i öronen.
Blev redan där lite imponerad av mig själv då jag faktiskt kom hem med alla ingredienserna. Sedan började jobbet, 3 rätter som alla krävde ugn och vi har bara 1 styck. Hurra vad jag är bra. Tänka, tänka, tänka....planera, planera, planera.

Men det gick faktiskt.
Först gjorde jag en jättegod potatisgratäng med amssor av vitlök i ungen. När den var klar var det dags för att den helstekta oxfilén att ugnsbakas. När den var klar så skulle den lindas in i folie och då passade jag på att ugnsgratinera humrarna. En extra ordinär rödvinsås lyckades jag också få till.
Allt blev faktiskt mycket gott och jag är jättestolt över mig själv för jag är verkligen inte duktig i köket.
Tomas var jättenöjd med sin födelsedagsmiddag och det var bästa betyget jag kunde få.

Juna däremot lät sig inte lockas av matens härliga aromatiska dofter, hon hade beställt köttbullar dagen till ära. Kulinariskt va?