Ja så är vi här nu, nytt ställe, ny design och en himla massa tankar, VÄLKOMNA!

fredag 17 september 2010

Kärlek och härdsmälta

Hela mitt hjärta, hela min kropp, hela min omgivning fylls av varm, pulserande kärlek för min älskade lilla dotter. Juna mitt allt, mitt livs kärlek.
 Hur sött är det inte att vakna mitt i natten av en två-årings röst som säger:
-Mamma, jag äääälskar dig!
Helt underbart härligt och bränsle som jag kan leva på i flera veckor.

Lika underbart som ovan beskrivs, lika mardrömslikt kan en bil resa på 15 minuter bli.
På väg hem från vänner i går kväll fick jag uppleva en fullkomlig härdsmälta. Inget passade den 2-åriga damen. Radion fick inte vara på, jag fick inte sjunga, min hand skulle det hållas i fast ändå inte, sniglarrna fick inte krypa på vår grusgång, utebelysningen fick inte tändas. Jag hade så god lust att öppna bildörren, knäppa upp barnstolsbältet och skrika:
-Men för fan ta dig hem själv då, om det inte passar att åka i min bil!

Tänk vilka kontraster och vilka känslostormar dessa små älsklingar kan framkalla hos oss.
Det måste vara det som är tjusningen med föräldraskapet.

2 kommentarer:

  1. Såg på FB att du startat blogg så då kan jag väl vara första att kommentera :-) Får man läsa förresten? Hihi, vi är ju inte mer än bekanta genom Ullis o Stefan!

    Jaja, dessa små älsklingar som man älskar över hela världen. Dessa älsklingar som kan vända upp och ner på hela livet i en handvändning.

    Från söt 5 åring som ääääälskar mamma och vill inte förstå att man inte kan gifta sig med sin mor byttes över en natt ut till en 2-meter lång målbrotts tonåring med fötter stora som dasslock. Mamma (som är en ung 42 åring) är en gammal kärring som "inte fattar NÅGONTING"!! Va hände lixom?!!?

    Man säger ju så fint "små barn små bekymmer", vill bara tala om att det är en myt. Man är lika bekymrad om dom är 2 år och får utbrott över sniglar på uppfarten som när dom är 17 år och aldrig är hemma, bekymren ändrar bara karaktär.

    Ett livslångt mission... mission impossible! :-S

    Ha det gött!
    Kram
    Suss

    SvaraRadera
  2. Hej Sune ( ja det är ju så jag känner dig;) eller Suss (låter lite kvinnligare;))
    Självklart får du läsa här och jag tar gärna emot tankar och ideér från "mammor" som varit med i gemet längre;)
    Du är varmt välkommen!

    Kram Anna

    SvaraRadera