Sista tiden har jag läst på en del om barn och stress mest för att vår egen prinsessa visar en del sådana tendenser. Hon visar att hon utsätts för viss stress och för att minska den så ser hon själv till att ge sig endorfin kickar.
Vad är det då hon är stressad över? Vi har fått hjälp av en barnpsykolog som har lyssnat på mig och Tomas och våra berättelser kring Juna om hur hon lever i dag och om hennes uppväxt.
Denna kvinna är väldigt professionell och förstod under vårt första samtal att Juna är stressad över sin tillvaro på förskolan. Visserligen är det inte ovanligt i den tid vi lever i, där förskolorna har STORA barngrupper med för lite personal. Enligt psykologen är det tyvärr mer vanligt att barn känner stress av dessa situationer. Men många föräldrar ser inte att deras barn är stressade. Det kan visa sig som överaktivitet, ilska, aggressioner, bitande på naglar, sömnsvårigheter, apati och självdestruktiva handlingar. De flesta normala barn visar heller inte stora personlighetsförändringar och kanske också bara EN av dessa ovanstående exempel. Det är då mycket lätt att tro att det är en ”fas” av trots som barnet kommit går igenom.
Lättast att klara av stress har barn som har bra kontakt med sitt känsloliv och som känner när de måste tanka närhet och kel av vuxna. Därför höjde jag på ögonbrynen när jag insåg att Juna känner stress för hon har mycket bra kontakt med sitt känsloliv och älskar att gosa och kramas hud mot hud. Men självklart är det också ärftligt hur pass väl utrustad man är för att klara stress. Kan inte påstå att jag har en speciellt bra rustning för det.
Hur är då tillvaron på förskolan?
De är 16 2-åringar på 2½ personal och enligt psykologen ger det alldeles för lite vuxenkontakt. 2-åringar är så små att de kan få det svårt att klara av detta på ett bra sätt. Jag ser själv att barngruppen Juna går med skulle behöva mycket mer struktur och vuxentäthet.
Så vi har nu valt att Juna ska få börja i ett ”familjedaghem”, dagmamma alltså. Där barngruppen är liten och där hon alltid har möjlighet till vuxenkontakt. Där det finns en person som ser Juna hela dagen och som ser vårt barn som den individ hon är.
Vi hoppas självklart också att Juna får slippa de flesta av alla dessa förkylningsinfektioner.
Det känns också tråkigt och sorgligt att behöva lämna Dalstugans förskola och avdelningen Tärnan, där Juna har kompisar och där hon känner personalen. Separationer är aldrig roliga och kan vara riktigt jobbiga för små barn. Vi har sedan i fredags börjat att prata med Juna om det och hon tar in en del för i morse sa hon:
-Jag åka till Malle (dagmammans smeknamn) och du mamma ska vara med en stund. Sen du åka arbeta.
Ja, det är med vemod vi bryter upp från förskolan men det känns som om det är ett måste.
Vi har självklart även tagit vid andra åtgärder mot stressen. Såsom att göra saker med Juna, mer än vad vi gjort tidigare. Det var också tips vi fick från psykologen, att göra saker ihop såsom att baka, spela spel, måla, bygga pärlplattor och pärlhalsband m.m. Ofta förut hat vi setat med en stund för att sedan avlägsna oss. I dag är vi en del av aktiviteten och det hjälper henne att vara i aktiviteten längre och ibland tom. göra klart något. Vi ger massage och smek flera gånger om dagen och ser till att hon får motion varje dag.
Så i dag har hela familjen bakat bullar och tagit en skogspromenad.
Vi passade på att strö ut Baxnas aska där vid den gamla tallen, där vi spred ut Inez aska så nu är de två så förenade som de kan bli.
Blommor la vi vid tallen och så sjöng vi lite för Baxna och Juna avslutade med att sjunga såhär för Baxna:
- Baxna, Baxna du är död och kommer aldrig mera hem. Baxna, Baxna och Ella du är död i himlen där är min ballong.
Tomas och jag stod och gapade samtidigt som vi skrattade inombords, vilken klok liten unge vi har. Kanske inte det där med Ella men hon filosoferar och tänker och bildar egna slutsatser. Enormt roligt och intressant att lyssna på.
Ja, nu håller vi tummarna för Junas start hos dagmamman, hon börjar redan nästa måndag.
Nu är det dags att provsmaka en nybakad bulle…sluurp.
Kan säga att jag också blev förvånad över raden "Lättast att klara av stress har barn som har bra kontakt med sitt känsloliv och som känner när de måste tanka närhet och kel av vuxna". Jag klarade inte av "dagis" som liten och har vad jag vet alltid haft stor koll på mitt känsloliv och fått mycket kramar. Vet inte om jag är benägen att hålla med dessa psykologer i allt då även vi varit med vår son till barnpsykolog.
SvaraRaderaMen familjedaghem är nog bra. Tur att det finns några kvar. I vår kommun finns nu bara en kvar. Vår dotter fick vara hos en "dagmamma" efter en kort period på förskola som hon inte alls klarade av då hon blev spänd och orolig från att ha varit en framåt, frimodig och orädd liten tjej. Det tog faktiskt flera år för henne att komma igen. Vi trodde aldrig att det skulle vara några problem för henne att börja på förskola då hon verkade så tuff som liten. Det föll helt då hon inte hade någon av oss med sig. Hon blev osäker och ledsen och fick separationsångest. Det gick någorlunda bra hos dagmamman men inte riktigt. Det var först när hon började i tvåan som hon vågade stå på egna ben igen och ta för sig lite mer av livet utan oss. Det gör så ont att se när barnen inte mår bra.
Vår son fick panikångest i början av årskurs ett, vilket gjorde att jag var tvungen att vara med varje dag i skolan. Han har nu börjat i tvåan och jag följer fortfarande med och stannar till första rasten. Sakta börjar han komma igen, men vi vet att han lätt kan falla tillbaka. Därav vår kontakt med barnpsykolog.
När vuxna människor får liknande problem så finns ju en hel del mediciner att ta till. Men det ger man inte till barn utan där får det ta tid, tid och åter tid. Pyttesteg. I början skulle han sitta i knät, sedan fick jag sitta bredvid, efter lång tid fick jag lämna klassrummet i några minuter. Så på det sättet är det stora framsteg att jag nu kan gå iväg efter första rasten.
Oj, hoppsan. Inte meningen att det skulle bli så långt om våra händelser.
Lycka till med fortsättningen!
Ni har tagit en klokt och genomtänkt val som jag hoppas blir jättebra för Juna, vilka jättebra föräldrar du och Tomas är.
SvaraRaderaHej Marija!
SvaraRaderaVisst är det otroligt tungt när våra barn inte mår bra och vi blir så berörda av det och så ska det självklart vara. Det är så många familjer som missar eller kanske inte kan eller vill se att deras barn inte mår bra.
Tror det är jättevanligt i familjer där barn uttrycker stress och psykiskt illamående med överaktivitet och aggressioner.
Jag känner mig tacksam över att min dotter har uttryckt den stress hon känner så att jag kan göra något åt hennes situation. Hon fungerar i grupper med barn, hon är social och nyfiken och en annan förälder skulle säkert inte flytta på henne från förskolan eftersom hennes beteende inte orsakar några direkta problem. Här känner jag mig som mamma mycket lyhörd och känslig och jag är stolt över att vara det. Jag inser att det är 2 mycket bra sidor att ha när man har barn.
"Lättast att klara av stress har barn som har bra kontakt med sitt känsloliv"
Är ganska självklart när jag tänker efter. Ett barn som vet vad det känner och vet vad den vill ha för att lugna sig, slipper bli utsatt för så mycket stress. Den klarar av den uppgiften själv. Det barnet ser till att få tröst, ser till att tanka lite vuxenkontakt. Men när den kontakten är svår att få pga. för stora barngrupper, ja då spelar det ju ingen roll om barnet i sig har bra kontakt med sitt känsloliv för den har ändå ingen där som kan ge närheten/tryggheten.
Vad härligt att läsa om din tjej som nu vågar ta för sig av livet lite på egna ben och jag håller tummarna för att sonen snart också är där. Ta hand om de dina! Kram
Anna T, tack så mycket! Ja,jag känner faktiskt så nu, att vi är bra föräldrar. Du vet ju min första reaktion och då är det skönt att ha människor som dig runt sig. Som peppar och tar udden av hemska tankar. Tack Vännen! Snart dags för Juna att träffa sin älskling! Kram
Du är så otroligt fin ,lyhörd & känslig Anna ....några egenskaper fler mammor i dag skulle behöva stärkas upp med . Och flera barn skulle behöva få känna på lite av den omtanke ,lyhördhet & trygghet ni ger lilla Juna...
SvaraRaderaAtt ni i denna hektiska vardag & samhälle har bromsat livet ,stannat upp & observerat ska ni ha en stor eloge för .
SAga var väldigt aktiv & period vis lite orolig som liten ,kan bli än i dag faktiskt .Att Bada tillsammans ,värme ,massage ,skratt & samtal i badet är ro & jag fann många gånger att Saga fick ett mer ro fyllt uttryck dessa perioder..
STOLTA det ska NI vara för detta gjorde ni bra !
KRAMAR
Tack Bästa Vännen Linda! Och tack för att du alltid lyssnar på mina timlånga funderingar.
SvaraRaderaAtt ta sig tid till både barn och vänner visar vilken fantastisk människa du är!
Kram Anna
De timlånga funderingarna känns ofta som minuter ...samtal som innehåller så mycket kunskap ,allvar ,kärlek & skratt ÄR VÄRDEFULLA & något vi ska vårda ...
SvaraRaderaAtt få äran att ta del av junas liv så som du tillåter mig på olika vis är något jag är otroligt tacksam för & många gånger varje vecka känner jag att mitt avstånd till henne & dig är en pina :) MEN så kommer stunderna ,som i går då man får höra henne sjunga ,kommunicera & vips så har hon trots avståndet förgyllt min dag :))
TACK !!