Ja, jag vet inte…det kanske inte alls passar sig att undra över varför dottern inte blir bjuden på barnkalas trots att de barnen varit på hennes kalas? Det kanske tom. är motbjudande men jag är som jag är, reagerar, i frågasätter och undrar.
Alla barn på Junas senaste kalas barn umgicks hon inte med vanligtvis men de var ju bjudna till hennes kalas för att vi ville få ihop ett antal barn i alla åldrar för att göra det så roligt som möjligt för barnen och för Juna såklart. Och det visade sig att de flest barn hittade någon eller några att leka med.
Om Juna då inte får inbjudan tillbaka så kan jag undra varför dessa föräldrar tackade ja å barnens vägar till att komma och deltaga på Junas kalas.
Var det för att det passade med lite aktivering denna dag för deras egna barn?
De få gånger jag har gått på kalas med Juna så har det varit för att fira DET barnets födelsedag, inte för att Juna ska få leka och aktivera sig och det har varit en självklarhet att bjuda tillbaka!
Tycker att det hör till god ton.
Jag tackar för att vår dotter inte är så pass gammal så att hon förstår att hon inte blev tillbakabjuden.
Känner föräldrar som har äldre barn som förstår att de inte blivit bjudna tillbaka och bortförklaringarna har varit många, från för litet boende till att enbart de bästa kompisarna blivit bjudna.
Svårt va? Ja, hur gör vi som föräldrar för att inte ge fel signaler till våra barn. Hur gör vi för att lära våra barn att alla är lika mycket värda?
Önskar att jag 2016, då Juna är 8 år, slipper förklara för henne att det inte är en självklarhet att bli bjuden tillbaka.
Så i dag kanske det inte spelar så stor roll men jag kan garantera att det lär det göra om bara ett par år...(pappa Tomas ord, som inte brusar upp så lätt men som ändå funderar)
Alla barn på Junas senaste kalas barn umgicks hon inte med vanligtvis men de var ju bjudna till hennes kalas för att vi ville få ihop ett antal barn i alla åldrar för att göra det så roligt som möjligt för barnen och för Juna såklart. Och det visade sig att de flest barn hittade någon eller några att leka med.
Om Juna då inte får inbjudan tillbaka så kan jag undra varför dessa föräldrar tackade ja å barnens vägar till att komma och deltaga på Junas kalas.
Var det för att det passade med lite aktivering denna dag för deras egna barn?
De få gånger jag har gått på kalas med Juna så har det varit för att fira DET barnets födelsedag, inte för att Juna ska få leka och aktivera sig och det har varit en självklarhet att bjuda tillbaka!
Tycker att det hör till god ton.
Jag tackar för att vår dotter inte är så pass gammal så att hon förstår att hon inte blev tillbakabjuden.
Känner föräldrar som har äldre barn som förstår att de inte blivit bjudna tillbaka och bortförklaringarna har varit många, från för litet boende till att enbart de bästa kompisarna blivit bjudna.
Svårt va? Ja, hur gör vi som föräldrar för att inte ge fel signaler till våra barn. Hur gör vi för att lära våra barn att alla är lika mycket värda?
Önskar att jag 2016, då Juna är 8 år, slipper förklara för henne att det inte är en självklarhet att bli bjuden tillbaka.
Så i dag kanske det inte spelar så stor roll men jag kan garantera att det lär det göra om bara ett par år...(pappa Tomas ord, som inte brusar upp så lätt men som ändå funderar)
