Jeff & lite LYX

Somnade 21:00 vaknade 02:40 till en film som hette ”Fearless”. Eftersom huvudrolls innehavaren var Jeff Bridges ”The one and only” piggnade jag till ordentligt. Så där jag satt jag mitt i natten med bara Jeff som sällskap. Underbart…jag bara njöt och vilken bar film, hur har jag kunnat missa den? Trodde jag sett allt som Jeff deltagit iJ

Nu väntar jobb-dag fast vi skulle kunna varit på Rhodos…hm hur gör man det bästa av den situationen? Kanske går med bikini på de leriga skogstigarna på hundpromenaderna med en pina colada i handen, den som jag inte håller kopplena i då ra?

På fredag åker jag och Tomas i alla fall in till City och gör den osäker i 2 dygn.
Så har vi bestämt att åka med Towe och Jerker till Sandhamn i November, till deras SPA. Lite lyx måste vi unna oss nu så att vi inte deppar ihop.

Antiklimax

Vad är väl en vecka på Rhodos på ett mycket fint hotell, 27 grader varmt, underbara vänner, god mat och underbart hav när man kan gå i skogen och plocka höstkantareller???
Jo, tyvärr vi får stanna hemma…Juna har vätska bakom båda trumhinnorna så läkaren avrådde att flyga med henne nu. Men vilket antiklimax, jag gråter en skvätt.
Trodde faktiskt att jag skulle ta det här mycket bra men jag känner mig total deppig.
Väskor och allt var packat, pass var färdiga att hämta, nya sommarklänningar inköpta både till mig och prinsessan, allt var tvättat, städerskan hade städat så att det skulle vara fint när vi kom hem, ja det mesta var klart. Mannen skulle tom. klippa sig, vilket inte har skett på flertalet månader.

Nu måste vi se till att göra något annat kul…förslag mottages tacksamt!

Mjölk vs champagne

-Mamma, jag vill ha vin! Säger tvååringen med bestämdhet i rösten.
-Det hoppas jag inte, svarar jag och sedan drar jag i gång en lång förklaring om varför barn inte får dricka vin.
De som känner mig vet att jag är ingen storkonsument av vin eller annan alkoholhaltig dryck heller för den delen. Jag är ganska dyr i drift, dricker helst champagne och eftersom vi inte tillhör ”gräddan” så blir det inte speciellt ofta som jag är små-lullig pga. för mycket champagne.
Det är ingen skillnad på mousserande vin och champagne säger många…åh de skulle bara veta hur jag upplever den skillnaden. Champagnens bubblor är mindre och river och kittlar på ett helt annat sätt i halsen. Smaken är mer brödig och inte alls så söt som mousserande viner ofta är.
Om denna skillnad beror på "Méthode Champenoise" låter jag vara oskrivet. Faktum är att min kunskap om älsklings drycken är bristfällig.

Det blir i alla fall inte vin till dottern, inte ens champagne, det blir mjölk till middagen i kväll;)

Jag är LAT

Återbesöket för Winka på Strömsholms Djurklinik blev väl inte direkt vad jag hoppats på.
Tyvärr hade ingen rörelseförbättring skett. Hon tar fortfarande inte ut steget med vänster framben och det visar sig nu att rehabiliteringen är mycket viktig för hennes tillfrisknande.
Ska nu erkänna en dålig sida hos mig…
Jag är inte mycket för sjukgymnastik, massage och stretching, jag har liksom aldrig trott på det. Trots att jag själv har problem med ryggen.
Men för Winkas skull så måste jag se till att övningarna, jag fått med mig hem, utförs. Jag är en lat människa som har hoppats på att medicinen skulle göra Winka frisk…FYYY på mig!

Nu är det massage 2 ggr/ dag som gäller, stretching 4 ggr/dag, varma omslag 2 ggr/dag samt 2 treadmillpass i veckan.
Hm, vi som ska på semester till Rhodos…
Jag har underbara föräldrar som ställer upp och passar våra hundar men det är svårt att få de att sköta Winkas rehabilitering på ovanstående vis, en omöjlighet faktiskt.
Som den hundfanatiker jag är så var min första tanke att ställa in resan för att satsa på Winkas tillfrisknande men efter lite eftertanke och diskussion samt en härdsmälta mellan mig och mannen så insåg jag att det inte var någon bra lösning. När sedan resebyrån förklarade att avbeställningsskyddet inte innefattade sjuk hund, ja då var det bara att lägga ner. Jag får förlita mig på att min älskade mamma sköter en del av Winkas rehabilitering.

Så nu packas det och tvättas för på söndag drar vi till Rhodos…nice va?!

TVÄRTEMOT och TID

Vilken bra helg jag haft. Jag känner mig jättenöjd över att bara ha fått vara med min ”unge”.  Jag skriver ”bara” för att jag inte tillåtit något annat locka och pocka på min uppmärksamhet. Inga hundaktiviteter, inget vuxen-socialiserande, inget städande, inga egentliga måsten.
Det har känts fantastiskt underbart!

Lördagen umgicks vi med andra barn, där vi tillsammans gjorde lite enklare aktiviteter ihop, vilket var mycket uppskattat hos alla.

I helgen har jag tänkt mycket på vad det betyder att GE våra barn av VÅR tid. Jag har fastnat mycket i min egen barndom och självklart reflekterat över hur det var då.
Alla är vi mer eller mindre nöjda med våra föräldrars ombesörjning av oss och jag tror att det är otroligt viktigt att STANNA upp och tänka till så att vi ändrar bana när det inte känns 100% rätt. Hur många gånger har jag inte stannat upp och tänkt att: - Shit, också nu gör jag precis så som mamma gjorde med mig och jag minns att jag hatade det.
Med handen på hjärtat så upplevde jag min barndom som mycket ”upptagen”.  Det var inte jag som var upptagen, nej det var mina föräldrar. De var alltid mycket upptagna med stora egna intressen, allt från husbygge, badminton till politiska engagemang. Jag var ju självklart med men det kändes liksom som om tiden var lånad. Jag fick stjäla till mig lite tid och uppmärksamhet. Det var otroligt sällan någon var medvetet närvarande.

Jag släpar i dag med Juna på div. hundpromenader fast hon tycker att det är ganska tråkigt men faktum är att jag har lagt ner en hel del av hunderiet just pga. att vi har fått Juna. Jag vill inte att hon ska släpas med på olika hundaktiviteter eller växa upp i valplådan med div. valpar.
Ja men hon tycker om hundar och valpar, har en del påpekat för mig. Ja, visst det gör hon MEN hon har inte valt att sitta och titta på dvd när mamma har valpköpare hemma på besök eller vara hos mormor varje helg för att det är korningar eller mh eller sakna mamma om kvällarna för att hon alltid tränar hund.
Jag vill ge av MIN tid till min dotter, jag vill att det är VÅR tid. Fortfarande så måste jag som alla föräldrar ha egentid men den tiden är och SKA vara bara en bråkdel av VÅR tid.

VÅR tid handlar inte om att hon har en massa aktiviteter som hon ska åka på, för då är det ju inte VÅR tid utan det är ju hennes tid. VÅR tid handlar om att vi gör saker ihop. Att vara medvetet närvarande med varandra. För många är det enkelt att få ihop det men för mig inte lika enkelt eftersom jag själv inte vuxit upp på det viset. Men det handlar om att vi lagar mat ihop, Juna är med och skär gurka och tomater och det har hon gjort sedan hon var 1½ år. Nu är hon lite äldre och får också röra i kastrullerna.  Vi dansar mycket ihop, hon älskar att dansa (det gjorde faktiskt jag och min mamma också). Vi badar ihop (faktiskt ännu en sak som jag gjorde med mamma, det kanske inte var så dumt ändå;)), vi bygger lego, leker med dockor, bakar bullar, gör chokladbollar.

Faktum är att jag hatade att göra en del av de här sakerna. Jag kände mig bara stressad i början men jag kom på att det handlade om att jag egentligen var stressad över andra saker som jag ville göra eller som jag kände väntade på att få bli gjorda. Och återigen är det inte hennes problem, nej det är jag som får se till att inte ha så mycket på agendan helt enkelt. Japp, att vara en bra förälder tar tid, massor av tid. Och den tiden kan vara UNDERBAR om vi tillåter!
Vi måste fråga oss själva hur vi vill att våra barn ska minnas sin barndom.

Jag läste en mycket bra bok som jag lärde mig mycket av, TVÄRTEMOTBOKEN av Åsa Teiners och Anna Glas. Jag fick den faktiskt av min pappa när Juna fyllde år.
Länk: http://tvartemot.se/index2/wp-content/uploads/Mitt-i-maj-2010.pdf
Den går ut på att lära sig själv att vara lite mer fantasirik och slippa alla kamper som lätt uppstår mellan barn och deras föräldrar när vi kommer till tråkiga vardagssysslor.
Som förälder måste man ibland ta ett kliv ner från katedern och sluta med att vara så nitisk och sträng. Juna har numer börjat med att borsta tänderna i soffan liggandes, så att jag kommer åt. Och för ett tag sedan så bajsades det i pottan framför ”bollibompa”. Att våga ställa sig själv frågan: - Vad är viktigast? Att hon bajsar och borstar tänderna eller att vi hamnar i en kamp om vart hon ska göra det? Jag vill inte tvångsborsta tänderna på min Juna, jag vet barn som senare blivit livrädda för att gå till tandläkaren. Jag vill heller inte att hon ska få ont i magen för att hon håller sig för att hon hellre vill se ”bollibompa” än att gå och sätta sig på en tråkig toalett.
Jag undrar ibland vad vi föräldrar är så rädda för…tror vi att Juna i det här fallet kommer att ligga i soffan och borsta tänderna när hon är 20 eller ännu värre sitta på pottan framför ”idol” när hon är 15?
Jag är i alla fall inte ett dugg orolig *LER*.

I morgon hoppas jag att jag orkar skriva om min andra prinsessa Winki-Pinki, familjens livliga Flat-tik som just nu är så uttråkad att hon snudd på givit upp hoppet om livet. Hon är nämligen konvalescent efter en olycka där hon skadade bogen. Och i morgon ska vi till Strömsholms Djurklinik på återbesök.

Sov gott alla vänner!

Kärlek och härdsmälta

Hela mitt hjärta, hela min kropp, hela min omgivning fylls av varm, pulserande kärlek för min älskade lilla dotter. Juna mitt allt, mitt livs kärlek.
 Hur sött är det inte att vakna mitt i natten av en två-årings röst som säger:
-Mamma, jag äääälskar dig!
Helt underbart härligt och bränsle som jag kan leva på i flera veckor.

Lika underbart som ovan beskrivs, lika mardrömslikt kan en bil resa på 15 minuter bli.
På väg hem från vänner i går kväll fick jag uppleva en fullkomlig härdsmälta. Inget passade den 2-åriga damen. Radion fick inte vara på, jag fick inte sjunga, min hand skulle det hållas i fast ändå inte, sniglarrna fick inte krypa på vår grusgång, utebelysningen fick inte tändas. Jag hade så god lust att öppna bildörren, knäppa upp barnstolsbältet och skrika:
-Men för fan ta dig hem själv då, om det inte passar att åka i min bil!

Tänk vilka kontraster och vilka känslostormar dessa små älsklingar kan framkalla hos oss.
Det måste vara det som är tjusningen med föräldraskapet.