Ja så är vi här nu, nytt ställe, ny design och en himla massa tankar, VÄLKOMNA!

onsdag 17 november 2010

Moral

Har du ställt dig frågan varför en del vuxna i vår omgivning har mer moral än andra? Visst känns besvikelsen stor när man helt plötsligt märker att en vän kanske inte alls har den höga moral man själv har?
Moral och etik handlar för mig om att inte ljuga, att inte stjäla, att stå upp för mindre lyckligt lottade människor, att respektera andra i vår omgivning och att faktiskt stå för den man själv är. Att inte ”bli” någon annan pga. att umgänget en dag ser annorlunda ut. Att tro på det man gör och där inte göra på ett annat sätt när andra ser på. Självklart handlar moral och etik om mycket mer, att vara snäll mot djur och känna empati i viss mån men jag har valt att tänka på de första exemplen som jag tycker vuxna ibland brister i.

En väninna och jag satt och diskuterade om just moral och varför det är så viktigt att ha det. Vi upplever båda två att det har med uppfostran att göra och vi har båda två valt män som också har hög moral. Ens egen moral blir en slags grundvärdering som betyder väldigt mycket för mig i val av partner. Som tonåring var det svårt för mig att vara tillsammans med killar som saknade de moraliska grundvärderingar jag själv hade.

Så jag funderar vidare på hur jag ska få min dotter att anamma samma grundläggande moraliska värderingar.  Här tror jag att det allra viktigaste är att se till att hon tar sig tid att tyda omgivningens reaktioner på hennes handlande. Att jag som förälder ser till att hon tar sig den tiden, förklarar för henne hur och varför omgivningen reagerar som de gör. Att faktiskt se till att efter ett misslyckande alltid visa rätt beteende. Att lära henne att säga förlåt och mena det. Att säga det med eftertanke och göra henne uppmärksam på hur det känns för både henne själv men också för den andra, som blev utsatt.
Jag glömmer aldrig när jag hade stulit en studsboll på konsum när jag var 9 år. Jag berättade det var för mamma samma dag, inte att jag snott den men att jag ”typ fått den”. Min klipska mamma, lät sig inte luras, utan ställde en del ledande frågor som resulterade i att sanningen kom fram. Stölden var ett faktum! Jag tvingades att gå tillbaka till konsum och be om ursäkt och lämna tillbaka studsbollen. Hur mycket jag än bad henne om ursäkt och hur många gånger jag än lovade att aldrig göra om det, så slapp jag inte att gå och lämna tillbaka bollen.

En annan gång som 16-åring snart på väg till Gotland med en kompis, hittade mamma en väska i min garderob full med flera flaskor Marinella (stark vin). De tvingades jag och min kompis själva stå och hälla ut i slasken. Kompisen grät nästan och tog sig en slurk av det rinnande vinet i slasken när mamma tittade bort.
Att vi sedan i stället drack hembränt på den resan, är den annan historia;)

Men det svåraste av allt måste ändå vara att lära mitt barn att vara nöjd med den hon är, att hon aldrig behöver vara någon annan. Att älska sig själv med en härlig självkänsla.