Har haft lite brainstorming med en väninna i kväll samt rensat min egen fantasi på olika lösningar.
Till saken är att jag är inte direkt nöjd med min mammaroll som den ser ut just nu.
Har haft en ganska så krävande 2½ åring den sista tiden samt att jag av någon anledning inte har så mycket tålamod och den ekvationen blir inte alltid så bra va…
Till saken är att jag är inte direkt nöjd med min mammaroll som den ser ut just nu.
Har haft en ganska så krävande 2½ åring den sista tiden samt att jag av någon anledning inte har så mycket tålamod och den ekvationen blir inte alltid så bra va…
Så för att lätta mitt samvete lite här på bloggen så har jag skrikit på min underbara tjej, blivit arg för småsaker och faktiskt tom. en gång inte svarat på hennes fråga för jag känt mig så förbannat irriterad.
Påklädningen inför öppning av ytterdörren, till detta svinkalla vinterlandskap, har varit hur jobbig som helst. Prova själva att klä på en helt ovillig spagetti, underställ, raggsockor, vantar,halsduk, mössa, termobyxor, jacka samt skor och i den ordningen också för…glömmer jag vantarna så måste jag ta av jackan igen och tar jag av jackan så följer halsduken med…
Lägg då också till att du har bråttom till dagmamman som alltid står och väntar på er.
Jag ber 10 gånger om att ungen ska stå upp och hjälpa till, hålla emot osv men det är som att prata med en vägg, tillslut ryker det ur öronen på mig och psykbrytet är inte långt borta. Jag biter ihop så att jag nästan känner kindtänderna stasa sig men så helt plötsligt hör jag någon skrika:
-MEN STÅ UPP!!!
Jag kunde inte hålla det inom mig, det bara slapp ur mig och så sitter där en ledsen liten tjej som absolut inte gillar när mamman blir arg och så måste jag be om ursäkt och pussas jättemånga gånger innan vi skiljs åt utanför dagmamman som står och väntar på oss och då även väntar på att vi ska pussas klart.
Sedan känns det så där himla dåligt hela dagen.
Lägg då också till att du har bråttom till dagmamman som alltid står och väntar på er.
Jag ber 10 gånger om att ungen ska stå upp och hjälpa till, hålla emot osv men det är som att prata med en vägg, tillslut ryker det ur öronen på mig och psykbrytet är inte långt borta. Jag biter ihop så att jag nästan känner kindtänderna stasa sig men så helt plötsligt hör jag någon skrika:
-MEN STÅ UPP!!!
Jag kunde inte hålla det inom mig, det bara slapp ur mig och så sitter där en ledsen liten tjej som absolut inte gillar när mamman blir arg och så måste jag be om ursäkt och pussas jättemånga gånger innan vi skiljs åt utanför dagmamman som står och väntar på oss och då även väntar på att vi ska pussas klart.
Sedan känns det så där himla dåligt hela dagen.
Åhhh Anna du är verkligen inte ensam om detta och precis i den åldern Juna är nu så brukar det vara extra mycket vilja och rutiner som på och avklädning, mat, läggning och andra saker ska testas uti i fingerspetsarna..och dom som mår dåligast av detta är ofta föräldrarna som blir helt slut, får dåligt samvete och oroliga vad som hänt deras barn.
SvaraRaderaJag tycker du är en sån klok och duktig mamma och tycker inte alls det är konstigt att du inte är perfekt jämt - vem är det? Det är väldigt tålamodsprövande när barnen blir lite större som Juna är nu då det ska testas och protestera om både det ena och det andra och dessutom på stunder då man är tidspressad, puh.
Jag har behövt ha tydligen regler och rutiner vid mina på och avklädningar när vi sla åka till vår dagmamma..när Gösta och Märta var 2år resp 3år så¨var jag tvungen att hitta bra rutiner för att överhuvudtaget komma iväg på morgonen och att vi skulle får en fin morgon, jag gav dig lite tips på FB som kanske kan fungera. Jag har alltid sett till att alla ytterkläder är på när vi kommer till dagmamman...har du galonisarna hos dagmamman som måste på så hade jag bett henne att hjälpa dig med dessa när du gått för att ni ska undvika en konflikt precis vid lämning, för det känns ju sååå ledsamt att behöva lämna sitt barn då. Fråga din dagmamma om hon kan hjälpa dig med att förbereda Juna på att du snart kommer samt att klä på henne det mesta innan du kommer så det även där blir en bra överlämning.
Andas in andas ut och försök att hitta rutiner som fungerar bra för er och ett enkelt belöningsssytem. Jag minns också att jag under en kort period tog på mina barn ytterkläderna (utom stövlarna) medans dom satt i soffan och tittade på barn-morgon-program...då slapp vi böka i hallen. Rutiner, rutiner och åter rutiner tror jag på och att du börjar i god tid...
Inte fasiken är det lätt att vara förälder - men ändå sååå fantastiskt..
Du är en jättebra mamma Anna!
...tänkte på en till liten sak, du skriver att du säger till säkert 10gr...det låter som att du kanske låter det gå lite för långt, jag vet att jag ibland tjatar för många gånger och då lägger ju dom små "änglarna" bara till dövörat och blir sedan rädda när man plötsligt ur detta skriker....det är så lätt att hamna i tjatet istället för att säga till kanske två gånger och efter det förbereda sitt barn på plan B :-) ...
SvaraRaderaKära Anna.
SvaraRaderaJag känner igen mig så väl i din strävan efter att vara den bästa tänkbara förälder. Man vill sitt barn så väl - endast det bästa är gott nog. Man försöker ligga steget före. Göra rätt, rätt, rätt. Jag tycker att det är fantastiskt att du vill allt detta för Junas skull och jag ser att du är en helt underbar mamma. Omtänksam.
Men var inte så hård mot dig själv. Det är säkert svårt att se det nu när Juna är så liten, men barn gör som föräldrarna gör. Inte som de säger att barnen ska göra. Du vet den gamla klassikern.
Dock så har jag märkt att det stämmer. Jag har försökt att sudda ut de sidor av mig själv som är mindre bra. De sidor som jag inte är så stolt över. Döm av min förvåning när alla barnen ändå blivit som kopior av mig. De har fått mina bästa sidor men också mina allra sämsta.
Det jag vill säga är att jag tror att det är viktigt att du tillåter dig att vara Anna i ditt föräldraskap. En Anna som har fantastiska egenskaper och en Anna som har några få skavanker.:) Exempelvis dåligt tålamod på morgonen.
Jag tror att det är tryggt för barn att få lära lära känna sina föräldrar precis som de är. Tänk vilket ok att bära om man hade helt perfekta föräldrar som aldrig gjorde några fel. Vem kan leva upp till det? Snacka om att få prestationsångest.
Under alla år som jag var ensam med trojkan såg jag mycket på det där nannyprogrammet. Hon körde med belöningssystem. En färgglad kula i en burk när barnet gjorde som det blev tillsagt. När burken var full fick barnet en belöning. När barnet inte gjorde som det skulle så tog man bort en kula. Jag vet inte om Juna är för liten.
Jag skulle så hemskt gärna vilja träffa dig och Juna. Kan vi inte bestämma en dag?
Största kramen. Glöm inte att du är en fantastisk mamma.
Eller som hon den där Goog enough-tjejen. Tillräckligt bra räcker. Eller som en BUP-psykolog sa en gång till mig när jag tyckte att jag inte räckte till och var tillräckligt pedagogisk: Om du bara älskar dina barn och allt du orkar ge dem är mat en dag, så räcker det den dagen. Du behöver inte stå på huvudet av ansträngning.
SvaraRaderaJag tänker på det ibland.
Kram igen
Jag tycker du är en skiiiiiiitbra mamma! <3
SvaraRadera