TVÄRTEMOT och TID

Vilken bra helg jag haft. Jag känner mig jättenöjd över att bara ha fått vara med min ”unge”.  Jag skriver ”bara” för att jag inte tillåtit något annat locka och pocka på min uppmärksamhet. Inga hundaktiviteter, inget vuxen-socialiserande, inget städande, inga egentliga måsten.
Det har känts fantastiskt underbart!

Lördagen umgicks vi med andra barn, där vi tillsammans gjorde lite enklare aktiviteter ihop, vilket var mycket uppskattat hos alla.

I helgen har jag tänkt mycket på vad det betyder att GE våra barn av VÅR tid. Jag har fastnat mycket i min egen barndom och självklart reflekterat över hur det var då.
Alla är vi mer eller mindre nöjda med våra föräldrars ombesörjning av oss och jag tror att det är otroligt viktigt att STANNA upp och tänka till så att vi ändrar bana när det inte känns 100% rätt. Hur många gånger har jag inte stannat upp och tänkt att: - Shit, också nu gör jag precis så som mamma gjorde med mig och jag minns att jag hatade det.
Med handen på hjärtat så upplevde jag min barndom som mycket ”upptagen”.  Det var inte jag som var upptagen, nej det var mina föräldrar. De var alltid mycket upptagna med stora egna intressen, allt från husbygge, badminton till politiska engagemang. Jag var ju självklart med men det kändes liksom som om tiden var lånad. Jag fick stjäla till mig lite tid och uppmärksamhet. Det var otroligt sällan någon var medvetet närvarande.

Jag släpar i dag med Juna på div. hundpromenader fast hon tycker att det är ganska tråkigt men faktum är att jag har lagt ner en hel del av hunderiet just pga. att vi har fått Juna. Jag vill inte att hon ska släpas med på olika hundaktiviteter eller växa upp i valplådan med div. valpar.
Ja men hon tycker om hundar och valpar, har en del påpekat för mig. Ja, visst det gör hon MEN hon har inte valt att sitta och titta på dvd när mamma har valpköpare hemma på besök eller vara hos mormor varje helg för att det är korningar eller mh eller sakna mamma om kvällarna för att hon alltid tränar hund.
Jag vill ge av MIN tid till min dotter, jag vill att det är VÅR tid. Fortfarande så måste jag som alla föräldrar ha egentid men den tiden är och SKA vara bara en bråkdel av VÅR tid.

VÅR tid handlar inte om att hon har en massa aktiviteter som hon ska åka på, för då är det ju inte VÅR tid utan det är ju hennes tid. VÅR tid handlar om att vi gör saker ihop. Att vara medvetet närvarande med varandra. För många är det enkelt att få ihop det men för mig inte lika enkelt eftersom jag själv inte vuxit upp på det viset. Men det handlar om att vi lagar mat ihop, Juna är med och skär gurka och tomater och det har hon gjort sedan hon var 1½ år. Nu är hon lite äldre och får också röra i kastrullerna.  Vi dansar mycket ihop, hon älskar att dansa (det gjorde faktiskt jag och min mamma också). Vi badar ihop (faktiskt ännu en sak som jag gjorde med mamma, det kanske inte var så dumt ändå;)), vi bygger lego, leker med dockor, bakar bullar, gör chokladbollar.

Faktum är att jag hatade att göra en del av de här sakerna. Jag kände mig bara stressad i början men jag kom på att det handlade om att jag egentligen var stressad över andra saker som jag ville göra eller som jag kände väntade på att få bli gjorda. Och återigen är det inte hennes problem, nej det är jag som får se till att inte ha så mycket på agendan helt enkelt. Japp, att vara en bra förälder tar tid, massor av tid. Och den tiden kan vara UNDERBAR om vi tillåter!
Vi måste fråga oss själva hur vi vill att våra barn ska minnas sin barndom.

Jag läste en mycket bra bok som jag lärde mig mycket av, TVÄRTEMOTBOKEN av Åsa Teiners och Anna Glas. Jag fick den faktiskt av min pappa när Juna fyllde år.
Länk: http://tvartemot.se/index2/wp-content/uploads/Mitt-i-maj-2010.pdf
Den går ut på att lära sig själv att vara lite mer fantasirik och slippa alla kamper som lätt uppstår mellan barn och deras föräldrar när vi kommer till tråkiga vardagssysslor.
Som förälder måste man ibland ta ett kliv ner från katedern och sluta med att vara så nitisk och sträng. Juna har numer börjat med att borsta tänderna i soffan liggandes, så att jag kommer åt. Och för ett tag sedan så bajsades det i pottan framför ”bollibompa”. Att våga ställa sig själv frågan: - Vad är viktigast? Att hon bajsar och borstar tänderna eller att vi hamnar i en kamp om vart hon ska göra det? Jag vill inte tvångsborsta tänderna på min Juna, jag vet barn som senare blivit livrädda för att gå till tandläkaren. Jag vill heller inte att hon ska få ont i magen för att hon håller sig för att hon hellre vill se ”bollibompa” än att gå och sätta sig på en tråkig toalett.
Jag undrar ibland vad vi föräldrar är så rädda för…tror vi att Juna i det här fallet kommer att ligga i soffan och borsta tänderna när hon är 20 eller ännu värre sitta på pottan framför ”idol” när hon är 15?
Jag är i alla fall inte ett dugg orolig *LER*.

I morgon hoppas jag att jag orkar skriva om min andra prinsessa Winki-Pinki, familjens livliga Flat-tik som just nu är så uttråkad att hon snudd på givit upp hoppet om livet. Hon är nämligen konvalescent efter en olycka där hon skadade bogen. Och i morgon ska vi till Strömsholms Djurklinik på återbesök.

Sov gott alla vänner!