Jag - värsta kocken

Mannen fyllde år förra veckan och han hade beställt oxfilé och hummer.
I affären gick jag och hostade upp lungorna nästan och kände mig totalt förvirrad. Jag var egentligen sjuk, hemma från jobbet, med en hemsk förkylning som slagit ut mig. Dock fyllde ju Mannen 40 och det gick liksom inte att ignorera trots feber, host och ont i öronen.
Blev redan där lite imponerad av mig själv då jag faktiskt kom hem med alla ingredienserna. Sedan började jobbet, 3 rätter som alla krävde ugn och vi har bara 1 styck. Hurra vad jag är bra. Tänka, tänka, tänka....planera, planera, planera.

Men det gick faktiskt.
Först gjorde jag en jättegod potatisgratäng med amssor av vitlök i ungen. När den var klar var det dags för att den helstekta oxfilén att ugnsbakas. När den var klar så skulle den lindas in i folie och då passade jag på att ugnsgratinera humrarna. En extra ordinär rödvinsås lyckades jag också få till.
Allt blev faktiskt mycket gott och jag är jättestolt över mig själv för jag är verkligen inte duktig i köket.
Tomas var jättenöjd med sin födelsedagsmiddag och det var bästa betyget jag kunde få.

Juna däremot lät sig inte lockas av matens härliga aromatiska dofter, hon hade beställt köttbullar dagen till ära. Kulinariskt va?

...och den där jävla bilbarnstolen

Har ni provat att få ner en michellingubbe i en bilbarnstol? Den helvetes ekvationen utsätts jag för flera gånger/ dag just nu.
I dag var det tredje gången som jag försökte köpa mig en framåtvänd bilbarnstol hos försäljarna. I dag fick jag ta mej sjutton nästan skämmas. Med Juna  i handen, 2½ år gammal, står jag och rycker i en sån där framåtvänd bilbarnstol. Försäljaren tittar på mig med bestämd blick och säger:
-Fast deras nackar är inte utvecklade än för att klara en krock i en framåtvänd bilbarnstol.
-Men vad ska jag göra då? Ungen sitter ju som en märla och bältet räcker knappt till. Titta på henne hon ser ju ut som en michellingubbe med alla dessa kläder och hon väger faktiskt mer än 15 kg (15,3 för att vara exakt).
-Ja, som jag sa så är deras nack...
Där avbröt jag honom:
-Men det står från 4 år/ 15 kg menas inte det att även 2 åringar och 3 åringar som väger 15 kg kan åka i dessa.
-Men en 2 årings nacke klara inte av en krock i en framåtvänd bilbarnsstol!
Sedan tyckte jag mig kunna läsa hans tankar:
-Kärring, fattar du inte vad jag säger eller vill du ta död på ungen.
Nej, inte direkt va men jag har ingen lust längre att spänna fast en unge med klaustrofobiska skrik pga. att hon inte längre kan rör sig i den där bakåtvända jävla bilbarnstolen.



Men jag kommer att stå ut tills hon är 4 år och eller när öronen är över kanten på bilbarnstolen. Jag kan väl iofs då vara en kindtand fattigare.

Skiiiitdålig mamma

Har haft lite brainstorming med en väninna i kväll samt rensat min egen fantasi på olika lösningar.
Till saken är att jag är inte direkt nöjd med min mammaroll som den ser ut just nu.
Har haft en ganska så krävande 2½ åring den sista tiden samt att jag av någon anledning inte har så mycket tålamod och den ekvationen blir inte alltid så bra va…

Så för att lätta mitt samvete lite här på bloggen så har jag skrikit på min underbara tjej, blivit arg för småsaker och faktiskt tom. en gång inte svarat på hennes fråga för jag känt mig så förbannat irriterad.

Påklädningen inför öppning av ytterdörren, till detta svinkalla vinterlandskap, har varit hur jobbig som helst. Prova själva att klä på en helt ovillig spagetti, underställ, raggsockor, vantar,halsduk,  mössa, termobyxor, jacka samt skor och i den ordningen också för…glömmer jag vantarna så måste jag ta av jackan igen och  tar jag av jackan så följer halsduken med…
Lägg då också till att du har bråttom till dagmamman som alltid står och väntar på er.
Jag ber 10 gånger om att ungen ska stå upp och hjälpa till, hålla emot osv men det är som att prata med en vägg, tillslut ryker det ur öronen på mig och psykbrytet är inte långt borta. Jag biter ihop så att jag nästan känner kindtänderna stasa sig men så helt plötsligt hör jag någon skrika:
-MEN STÅ UPP!!!
Jag kunde inte hålla det inom mig, det bara slapp ur mig och så sitter där en ledsen liten tjej som absolut inte gillar när mamman blir arg och så måste jag be om ursäkt och pussas jättemånga gånger innan vi skiljs åt utanför dagmamman som står och väntar på oss och då även väntar på att vi ska pussas klart.

Sedan känns det så där himla dåligt hela dagen.