Ja, jag vet inte…det kanske inte alls passar sig att undra över varför dottern inte blir bjuden på barnkalas trots att de barnen varit på hennes kalas? Det kanske tom. är motbjudande men jag är som jag är, reagerar, i frågasätter och undrar.
Alla barn på Junas senaste kalas barn umgicks hon inte med vanligtvis men de var ju bjudna till hennes kalas för att vi ville få ihop ett antal barn i alla åldrar för att göra det så roligt som möjligt för barnen och för Juna såklart. Och det visade sig att de flest barn hittade någon eller några att leka med.
Om Juna då inte får inbjudan tillbaka så kan jag undra varför dessa föräldrar tackade ja å barnens vägar till att komma och deltaga på Junas kalas.
Var det för att det passade med lite aktivering denna dag för deras egna barn?
De få gånger jag har gått på kalas med Juna så har det varit för att fira DET barnets födelsedag, inte för att Juna ska få leka och aktivera sig och det har varit en självklarhet att bjuda tillbaka!
Tycker att det hör till god ton.
Jag tackar för att vår dotter inte är så pass gammal så att hon förstår att hon inte blev tillbakabjuden.
Känner föräldrar som har äldre barn som förstår att de inte blivit bjudna tillbaka och bortförklaringarna har varit många, från för litet boende till att enbart de bästa kompisarna blivit bjudna.
Svårt va? Ja, hur gör vi som föräldrar för att inte ge fel signaler till våra barn. Hur gör vi för att lära våra barn att alla är lika mycket värda?
Önskar att jag 2016, då Juna är 8 år, slipper förklara för henne att det inte är en självklarhet att bli bjuden tillbaka.
Så i dag kanske det inte spelar så stor roll men jag kan garantera att det lär det göra om bara ett par år...(pappa Tomas ord, som inte brusar upp så lätt men som ändå funderar)
Alla barn på Junas senaste kalas barn umgicks hon inte med vanligtvis men de var ju bjudna till hennes kalas för att vi ville få ihop ett antal barn i alla åldrar för att göra det så roligt som möjligt för barnen och för Juna såklart. Och det visade sig att de flest barn hittade någon eller några att leka med.
Om Juna då inte får inbjudan tillbaka så kan jag undra varför dessa föräldrar tackade ja å barnens vägar till att komma och deltaga på Junas kalas.
Var det för att det passade med lite aktivering denna dag för deras egna barn?
De få gånger jag har gått på kalas med Juna så har det varit för att fira DET barnets födelsedag, inte för att Juna ska få leka och aktivera sig och det har varit en självklarhet att bjuda tillbaka!
Tycker att det hör till god ton.
Jag tackar för att vår dotter inte är så pass gammal så att hon förstår att hon inte blev tillbakabjuden.
Känner föräldrar som har äldre barn som förstår att de inte blivit bjudna tillbaka och bortförklaringarna har varit många, från för litet boende till att enbart de bästa kompisarna blivit bjudna.
Svårt va? Ja, hur gör vi som föräldrar för att inte ge fel signaler till våra barn. Hur gör vi för att lära våra barn att alla är lika mycket värda?
Önskar att jag 2016, då Juna är 8 år, slipper förklara för henne att det inte är en självklarhet att bli bjuden tillbaka.
Så i dag kanske det inte spelar så stor roll men jag kan garantera att det lär det göra om bara ett par år...(pappa Tomas ord, som inte brusar upp så lätt men som ändå funderar)
att leva i denna värld, inte lätt! Konstiga föräldrar, tror inte barnen har så mycket att säga till om ännu.
SvaraRaderaJuna är en gullunge! hon får gärna komma på mitt kalas, nu brukar jag ju inte ha kalas längre men om.... så är hon bjuden, med föräldrar! kram Anna och Thomas och Juna!
Kan bara säga att jag skulle reagera precis som du och jag skulle vara långsint också ( en icke önskvärd egenskap, jag vet ). Usch. Skitsur är rätta ordet för vad jag skulle bli, eller förbannad. Min lugne make skulle väl inte reagera så direkt. Men jag förstår dig helt. Du har en underbar sötnos. Även om jag inte träffat henne så syns det:). Hoppas verkligen att hon slipper uppleva sådana dummingar när hon blivit större!
SvaraRaderaDet där med kalas ja...
SvaraRaderaMin åsikt är att det viktiga är att Bjuda rätt, inte Bjuda tillbaka.
Jag anser att gamla hedliga barnkalas, ska beröra Hela klasssen, Alla tjejer och/eller killar, Alla områdets barn, eller Hela fritidsgruppen.
Jag kan inte i min vildaste värld förstå de föräldrar som går med på att börja sålla ur en barnaskara som redan är bekant och som på ett naturligt sätt hör ihop.
Barn kan vara rätt grymma och ställer man frågan så är det klart att de väljer att ta med den, den inte den, den, den, inte den osv.
Det är ju där man som förälder måste ingripa.
Sen tror jag det är viktigt att förklara för barnet Varför man bjuder alla, även de barn, det egna, kanske fungerar mindre bra ihop med.
Att lära sig umgås över gränserna, skapa och vårda olika kontakter, se bortom senaste händelsen mm.. de är lära för livet det!
Däremot kan jag förstå att man inte bjuder tillbaka om det är så att barnet inte hör tll den gruppen ( om man nu tex valt att bjuda bara dagis )
Mina tjejer har väldigt goda vänner helt utanför alla de stora sociala grupperna och de barnen har bjudits över tex när släkten kommer eller på lite tårta bara i förbifarten.
Nu är ju mina tjejer lite större, och ju större de blir destå mindre blir problemet med just kalasinbjudningar.
Felicia snart 11 år går tex bara på middagar. Alltid samma personer, alltid jämna par och ryska posten för hela slanten.. :)
Och med Clara 8 har vi ett helt annat problem. Den ungen får man tvinga iväg på kalas.
Tycker inte alls att det är särskilt kul alla gånger, men det är samma sak där.
Jag har vid flera tillfällen fått förklara vikten av att lära sig visa uppskattning. Om ett barn ansträngde sig och offrade en eftermiddag på ditt kalas, köpte en fin present och ritade en söt teckning, so jo då. Du ska banne mig gå, lägga ner energi på paketet och inte komma hem förrns du haft kul!! :)
SKIT stövlar är va det är !!! jag blir inte bara ifrågasättande utan i vissa fall tillomed elak.jag vill verkligen på ngt vis skapa rättvisa & få mitt barn att förstå att vissa folk tänker annorlunda än vad "våran" fostran i "vårt" hus innbär. Därmed INTE sagt att våran fortran alltid är den rätta ...nejdå jag är noga med att påpeka till barnen att "vi" visst aldrig skulle göra så MEN att inte tänka som oss är ej olagligt .DÄREMOT i dessa fall som du skriver om Anna ledsamt för barnens skull ,framför allt om ngr år då de kommer från skolan & påpekar att det ska vara disco eller kalas hos det eller det barnet ...den stora undran har varit varför inte just mitt barn blivit bjudet .
SvaraRaderaVid ngn av fallen var ett av mina barn rent ut sagt otroligt ledset & jag själv uplevde det som att barnet kände en utanför känsla som ÄVEN speglade av sig på skolan fram till kalasets datum. I detta fallet så fanns det INGEN anna väg än att förkalra att så här kan världens elaka människor bete sig & påverka sina egna barn. Inget som tröstade mitt barn just vid detta tilölfället MEn jag vill tro & kanske kan jag se genom mina förkalringar till mina barn att vi ALDRIG skulle behandla våra medmänniskor på detta vis ,att vi aldrig får skapa förtvivlan ,utanför känslan hos våra egna vänner & OM VI gör detta då BER VI Om ursäkt ÄVEN om den andre aldrig skulle komma i dessa tankar -jag tycker det är otroligt viktigt att lära barnen att aldrig sjunka till likvärdiga nivåer som andra i bland gör.
EN GÅNG då jag själv även blev sårad pga mitt barns förtvivlan köpte vi en FIN present ,åkte på dagen då alla var samlade på kalaset & lämnade presenten.Kanske elakt av mig men det var en sådan käftsmäll rakt i nyllet på mamman så jag NJÖT .Sade då i en vänlig ton & lite ursäktande att jag visste ju att vi ej var bjudna MEN eftersom hennes son var på min sons kalas så ville Anton så GÄRNA ge en present tillbaka. Vi blev inbjudna MEN jag tackade NEJ & förklarade varför samt vad hennes son pysslat med de senaste dagarna på skolan ...SEDAN drog vi till MC & firade...
Som sagt lejonninnor blir vi då det gäller tt skydda våra abrn från ondskan i världen & ÄNDÅ står vi maktlösa & kommer göra i många avseenden.JAG TROR att det viktiga är så småningom då Juna blir så stor så hon kommer förstå & det kommer skapas känslor hos barne som vi tycker är hjärtskärande i våra föräldrabröst,att vi i dessa situationer låter våra barn få vara ledsna ,trösta ,förklara & INTE bortförklara med en massa ursäkter & SEDAN då det lugnat sig lite ta upp sina egna värderingar ,familjens "tro" & visa barnet genom dess egna kalas förberedelser att "VI " som familj aldrig skulle sjunka till denna nivå. ATT lära barnen redan här att alla har ett lika värde... jag är övetygad om att grundplattan för barnets syn på medmänniskan skapas redan i dessa situationer ...
KRAM
Åh, jävlar vilken ILSKA jag känner när jag läser det du skriver!! Att vissa människor ens klarar av att leva med sig själva! Eller är det det de inte gör...har kanske det sociala förnuftet helt gett vika??
SvaraRaderaHåller med: tack gode gud att Juna än inte är så gammal att hon förstår detta svek:-( Och må det aldrig hända igen!
Linda! Vilken helt underbar handling du vidtog då Anton blev utelämnad från kalaset! Blodet i mammaådern brann till och rann fortare av allmän stolthet;-) Underbart! Som taget ur en sann SUPERHJÄLTE-historia! ;-D!
Hej Anna, god fortsättning på er och tusen tack för ett jättefint julkort.
SvaraRaderaVilken fin liten blogg med fina funderingar.
Jag har haft liknande dilemma som ni när det gäller barnkalas och jag blev lika upprörd och beklämd men har nu TYVÄRR blivit lite härdad...
Benjamin har alltid bjudit jättemånga barn från förskolan men fått väldigt få inbjudningar. Det värsta har varit när en del pruttföräldrar har lämnat inbjudningskorten vid barnens hatthyllor (trots fröknarnas önskningar om att så inte göra och att vi varje år tog upp det på föräldrarmötena)och de stackars barn som inte fått något färgglatt fint kuvert vid sin hylla undrat varför inte de har fått något... Två ggr hände det Benjamin... smart som han är hade han ju tagit reda på vad som stod på korten och kom sen till mig och frågade lite ledset varför han inte blev bjuden... USCH vad det gjorde ont i hjärtat.
Nu när han går på sexårs hade han kalas i november när han fyllde. Vilka skulle bjudas? Hela klassen i vår lilla lägenhet skulle inte funka. Därför bestämde vi oss för att bjuda alla killar i klassen samt några andra kompisar som han ville bjuda. När vi skrev inbjudningarna började Benjamin protestera, han ville absolut inte bjuda tre av killarna i klassen. Jag sa att det måste vi göra men han var helt bestämd och sa att då förstör de hela kalaset för de är så bråkiga. Att gå emot hans vilja kändes inte heller rätt. Frågade en av hans varmhjärtade fröknar om vad hon tyckte och hon sa: "Det är hårt men skulle du bjuda någon som du inte kommer bra överens med på din födelsedag?"
Vi bjöd inte dem och jag har inte hört något men jag mår inte bra när jag tänker på det. Är numera en pruttförälder som jag inte trodde jag skulle bli....
Hälsa till familjen, hoppas vi kan hitta på något kul snart!
// Kram Towe
Hm, ja det är inte alltid en lätt situation det här med vilka som ska komma och inte. Ganska komplex faktiskt men trots det så vill vi våra barn det bästa.
SvaraRaderaOch det innefattar ju inte att bli lämnad utanför.
Jag tycker det är fruktansvärt att läsa om inbjudningskort som lagts på barnens hyllor på dagis och fritids och då alla barn inte är bjudna.
Likaväl som jag kan förstå att man som förälder kanske inte vill bjuda de barn som ens eget barn är rädd för. Å andra sidan kan man se det så att jag som förälder i det läget kan ta tillfället i akt och avdramatisera rädslan för de barnen.
Alla gör vi vad som känns bäst för oss själva och vårt/våra barn men jag hoppas verkligen att vi där i alla fall är lite storsinta och tänker även på andras barn.
Ska vi lära våra barn gå "livets hårda skola" redan från 4 års åldern?
-Surt ja, men så är livet alla var bjudna på Olles kalas utom du. Livet är hårt!
Eller ska vi låta de vara barn så länge som möjligt och faktiskt befria de från svåra val?
Alla ska vara välkomna på allas kalas, visst det vore väl härligt om alla hade råd och plats för det. Plats går iofs. alltid att ordna då jag vet flera familjer som väljer att ha sina kalas på lekland och dyl. Men pengar går inte alltid att ordna och det finns de familjer som inte har råd att bjuda en hel dagisavdelning/skolklass. Vad gör man då?
Som jag skrev förut så är vi inte där än...Juna är så pass liten men vad jag som vuxen tänker på i vårt fall hur man som annan vuxen tycker att det är okej att ens egna barn kommer och leker här på kalas men bjuder inte igen.
Jag själv skulle aldrig gå bort och äta hos ett annat par om jag inte kunde tänka mig att bjuda tillbaka.
Tack för alla era synpunkter och tankar alltid roligt att ta del av andras erfarenheter.
Läser och tänker och för mig är det ett självklart val att bjuda de barn mina barn själva vart på kalas hos, även om barnen kanske inte umgås så mkt....i den åldern mina barn befinner sig i 4 och 5år är det ju lätt som förälder att styra detta.
SvaraRaderaDäremot att bjuda en hel barngrupp om ca 25 barn (om mina barn skulle gå på Förskola) är en omöjlighet..det finns inte plats hos mig för 25 barn och sedan alla kompisar utanför Förskolan då jag bor på 66kvm. Däremot vet jag när jag själv arbetade på Förskola att föräldrar absolut INTE fick lämna inbjudningskort om det inte var till SAMTLIGA i gruppen. Jag har tagit upp det med mina barns dagmamma att inbjudningskort inte får förekomma till bara enskilda barn och det är taget. Jag är glad att jag alltid kan bjuda in mina barns grupp från dagmamman då dom är så få...
Gösta och Märta talar ju själva om vilka dom vill bjuda och sedan hjälper jag alltid till med att påminna om de glömt ngn som vi vart på kalas hos och så länge dom är yngre så kan man ju styra det och försöka lära sin barn att man alltid bjuder tillbaka och att man inte utesluter ngn..och hoppas att det medför att dom får med sig av det tankesättet till dom blir äldre..
Tyvärr så är inte livet rättvist och tidigt har jag fått stå inför mina barn och försökt förklara varför bara en av dom har blivit bjudna på kalas och inte den andra...det kan vara nog så svårt när dom är så jämna i ålder...
Att inte kunna bjuda alla är en sak men att utesluta ngn från en grupp tex en förskolegrupp eller klass där tex bara 1 barn inte blir bjuden är stor skillnad, då är vi inne på mobbing. Vad lär vi våra barn på det? Att det är okey att även i vuxen ålder stänga ut varandra...? vart går gränsen?
// Anna, mamma till Gösta 5½år och Märta 4½år
Towe!
SvaraRaderaJag läste ditt inlägg nu (såg det inte tidigare) och jag förstår ditt dilemma då din son så tydligt sa ifrån att han INTE ville bjuda de tre pojkarna. Tänkte lite mer kring detta då din son fortfarande inte är så stor. "Stökiga" barn finns det överallt och varför kan det ju finnas så många olika anledningar till. Du kanske ska föreslå för Benjamin att han bjuder hem en av dom i taget hem till er för att hitta på något kul, det kanske visar sig att dom kommer att kunna mötas på ett annat sätt då. Självklart ska man ta hänsyn till att alla inte passar ihop och inte leker bra ihop "personkemi" men jag tänkte mer på om din son upplever det jobbigt även i skolan att killarna är stökiga eftersom han absolut inte vill ha med dom på sitt kalas trots att alla andra killarna skulle bjudas. Att bjuda hem sina "fiender" kan öppna många dörrar :-)
MVH Anna T
Nu upptäcker jag denna blogg, vilken är bra förövrigt, men inser till min förskräckelse att jag är ju en av dessa elaka föräldrar! Förunderligt det där med barnkalas. Jag har själv kännt "moddra" som vi säger upp i norr inför stora barnkalas hemma i lägenheten. Jag tänker på Alfons som bara ville bjuda Viktor och Millan. Tidigare var det lugnt och fint med bara moster och kusinerna på tårta. Nu fyllde min son hela 4 år och har egna önskningar. Han ville bjuda in 3 barn från dagis. Det var under jullovet så jag slängde iväg ett sms till dessa.
SvaraRaderaVidare börjar jag tänka på dessa barn vars kalas han har blivit bjuden på under året. Det var mest barn till föräldrar som vi umgås med och det kändes som om jag bjöd in dessa för föräldrarnas skull, barnen är ju ännu ganska små. Men jag kanske har fel. I panik bjöd jag in dessa barn med som bor i byn men aj, aj inte tänkte jag ens på att upprätthålla de goda relationerna på jobbet. Man är ju inte så taktisk.. Och i min oerfarenhet till kalas insåg jag att jag inte ens hade gett ett osa datum eller specifierat om barnens syskon var inbjudna. Det är ju viktigt att alla får sin lika del i fiskdammen och allt.
Nåja, jag inväntade till slut 13 barn varav 7 kom! Av de inbjudna från dagis fick jag ett sms samma dag av 2 dem att de inte kunde komma.
Ja, barnkalas är ett kapitel för sig. ..Och vad säger ni om detta då? Min man vill i sista stund bjuda in den enda handikappade pojken från dagis med tanken att han kanske aldrig blir inbjuden på något. Och då blir min reaktion; "Men då blir det ju så uppenbart för hans föräldrar att vi skulle tycka synd om honom."